Den 24 september låg Stensjön återigen spegelblank i gryningen. Den lilla båten vilade stilla i vattnet medan dimman sakta dansade över ytan. Himlen skiftade från svalt blått till mjuka toner av rosa och aprikos – en sådan morgon då allt känns dämpat och stilla.
Det här är en plats jag har återvänt till många gånger. Samma plats, samma båt – men aldrig samma ljus. Varje morgon bär på sin egen stämning. Ibland dramatisk, ibland lågmäld. Just denna dag var det stillheten som tog över. Inga krusningar på vattnet, bara en perfekt spegling och en tyst start på dagen.
Det finns något tidlöst i en förtöjd båt i gryningen. Som om den väntar. På ljuset, på rörelse, på nästa kapitel.
