Den 15 september befann jag mig återigen i Hemsedal i Norge. Vädret visade sig inte från sin mest inbjudande sida den här dagen. Regnet föll under större delen av dagen och de omkringliggande fjällen låg delvis dolda bakom låga moln. Men som fotograf behöver man inte alltid solsken och blå himmel för att hitta intressanta motiv. Tvärtom kan regn och gråväder ibland skapa en alldeles speciell stämning.
Trots vädret bestämde jag mig för att ge mig ut på en kortare vandring i området. Under turen passerade jag Trøymsånefossen, ett vackert vattenfall som kastar sig ned mellan branta klippväggar, omgivet av tät granskog och mossbeklädda stenar.
Det var framför allt kontrasterna som fångade mitt intresse. Det vita, forsande vattnet mot de mörka, regnvåta klipporna och den nästan turkosgröna vattenytan nedanför fallet. Ovanför låg skogen inbäddad i ett mjukt dis som förstärkte känslan av djup och gav landskapet ett nästan sagolikt uttryck.
Jag ville också få med en människa i bilden för att visa vattenfallets storlek och ge motivet ytterligare en dimension. Därför placerade jag mig själv på stenarna intill fallet. Den orange jackan blev en liten men tydlig färgklick i det annars ganska dämpade landskapet. Med kameran på stativ och en längre slutartid kunde jag samtidigt fånga vattnets rörelse och ge det ett mjukare, nästan silkesliknande uttryck.
Det är något speciellt med att fotografera vattenfall under regniga dagar. Ljuset är mjukt, färgerna blir djupare och de våta stenarna får en helt annan karaktär. Visst hade det varit trevligt med lite bättre väder under vandringen, men just den här dagen passade regnet faktiskt motivet ganska bra.
Bilden från Trøymsånefossen blev ett minne från en regnig septemberdag i Hemsedal – ett möte mellan det kraftfullt forsande vattnet, den stilla skogen och det mjuka ljuset som bara en riktigt grå dag kan erbjuda.
