Browsing tag: GP

  • juli 15, 2018

    Gediget och kärleksfullt om Delsjön

    Ljuset, perspektivet, blicken, tajmingen skapar inte en klyschig känsla av magi utan förhöjer en redan vacker miljö. Johan Lindqvist läser en bok som klarar balansgången mellan turistbroschyr och reportage.

    En gång intervjuade jag Leif Nilsson, då evenemangschef på Göteborg & Co. Intervjun var klar och jag skulle bara be om lite information till en faktaruta. Ålder, familj och så vidare. Drömresmål?

    – Delsjön, svarade han utan vare sig tvekan eller darr på rösten.

    Delsjön? Ja, jo, men alltså New York, Maldiverna? Nånstans dit man inte kan ta vagnen?

    – Det blir Delsjön. Det finns inget bättre. En fantastisk plats, konstaterade Nilsson.

    Jag tänker på det där när jag bläddrar mig genom den gedigna och kärleksfullt sammanställda boken om Delsjön. Naturfotografen Mikael Svensson har plåtat, Anders Ejdervik skriver.

    Numera bor jag själv alldeles nära det med stadsnära mått mätt väldiga Delsjöområdet. Jag har dessutom hund. Delsjön är därmed mer eller mindre en förlängning av den egna trädgården, jag är där nästan varje dag.

    Därför är jag glad för den här boken. Jo, jag har andra drömresmål, men Delsjön är ett fantastiskt ställe.

    På Getryggen, på den långa gångbron och bryggan över Delsjön, Västra- och Östra långvattnet och vid den där platsen som bara är skyltad med ”Go plats” har jag gång på gång upplevt den korta, intensiva känslan av närvaro och påtaglig lycka som man ska omfamna varje gång den kommer.

    Boken skildrar de här platserna och mycket mer. Bilderna är vackra men rättvisande, texterna genomarbetade. För det mesta håller man sig på rätt sida av gränsen mellan reportage och reklamprosa. Det är nog inte helt lätt. Jag märker ju själv att jag vill hylla Delsjön.

    Bilderna är vackra men rättvisande, texterna genomarbetade. För det mesta håller man sig på rätt sida av gränsen mellan reportage och reklamprosa.

    Upphovsmännen kallar det här för ”upplevelsebok” och ambitionen är att inspirera läsaren att själv upptäcka området. Med ett kritiskt öga kan jag ha invändningar om att det är en osedvanligt lyxig turistbroschyr jag har i handen. Men när jag läser texterna med nedslag från olika platser och om de människor som lägger tid i Delsjön kan jag snart blunda för den genomgående positiva tonen och bristen på prob­lematiserande. Accepterar man att det är en coffeetable-bok som vill inspirera och underhålla är det bara att luta sig tillbaka.

    Jag lär mig en del också. Som att de röda barackerna vid Skatås användes som flyktingbostäder efter krigsslutet 1945. Hit kom de vita bussarna med kvinnor som befriats ur läger i Polen och Holland.

    Om inte annat kan man titta på bilderna, boken främsta behållning. Mikael Svensson har kompletterat med ett antal vardagsbilder, men det syns verkligen att han i förs­ta hand är naturfotograf. Ljuset, perspektivet, blicken, tajmingen skapar inte en klyschig känsla av magi utan förhöjer en redan vacker verklighet.

    Johan Lindqvist / Göteborgs-Posten den 15 juli 2018.

  • maj 27, 2018

    Ger en bredare bild av Delsjön

    Under ett års tid har naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik gjort vandringar kring Delsjön. I sin nya bok skildrar de smultronställen, naturen, föreningslivet och möten med människor i området.

    De båda slår sig ner på en bänk vid badplatsen i den varma förmiddagssolen. Liksom många andra har Mikael Svensson och Anders Ejdervik sprungit, promenerat, cyklat och paddlat här genom åren. Mikael, som nu ger ut sin åttonde fotobok, tyckte därför att området förtjänade en rejäl skildring. Hit kommer cirka en miljon besökare varje år och Mikael ville visa mer än de mest kända vyerna.
    – Jag tycker själv om att röra mig bort från de stora stigarna, speciellt till den östra delen där det är lite mer vildmarkskänsla, säger han.

    I boken Delsjön – där stad och vildmark möts gör författarna många nedslag i det cirka 2400 hektar stora området som sträcker sig över fyra kommuner. Från en strapatsrik utflykt i Bjälkesdal i Partille till ett besök i polisens stall i Stora torp. Däremellan har de exempelvis fått höra historien om hur den gamla tippen vid Brudaremossen blev ett berg, varit uppe i tv-masten, följt med sportfiskare och kanotister och utforskat gamla jordkällare.
    – Det har varit en spännande upptäcktsresa. Och vi har haft väldigt trevligt på våra vandringar också, summerar Anders.

    Duon har varit ute varje månad och sett naturen och aktiviteter skifta. Läsarna får också ta del av möten med människor som Mikael och Anders träffat spontant eller planerat. Bland annat gjorde de en rundtur med naturvårdsbiologen Mattias Lindholm som upplyste om den stora artrikedomen i området.
    – Vi gjorde en egen så kallad herbation, precis som Carl von Linné på 1700-talet. Vi gick också runt här under älgjakten då varningsskyltar satt uppe, berättar Anders.
    Han är pensionerad NO-lärare och har tidigare skrivit böcker om Grövelsjöfjällen i Dalarna. Både Anders och Mikael tycker att det är viktigt att ge en djupare bakgrund till det som alla kan se. Bland annat handlar ett kapitel om hur Delsjöarna fyller en funktion som vattentäkter och att vatten tas från Göta älv och fylls på innan det renas.

    För Mikael är vattnets väg väl bekant. Han har tidigare gett ut fotoböcker om flera vattendrag, bland annat Göta älv och Dalälven.
    – Så nu känns det som att man knutit ihop säcken, säger han.
    Författarna har känt varandra en längre tid och har Grövelsjöfjällen som gemensam nämnare. Mikael har kombinerat jobb och skidåkning där och Anders bor där under halva delen av året. Efter deras gemensamma arbete släpps nu boken i slutet av maj.
    – Vi hoppas att den ska fylla ett tomrum, att många har längtat efter det här. Det är också så vi känt när vi gjort boken och pratat med människor, säger Anders.

    Lisa Henricson, Göteborgs-Posten

  • november 29, 2015

    Mikael Svensson fångar vattnets väg

    Ny fotobok: Mölndalsfotograf skildrar fjällvärldens skönhet

    Det började på hemmaplan. Sedan dess har fotografen ­Mikael Svensson rest långt för att fånga Nordens vackraste vatten. Nu släpper han snart en ny bok.

    – Det är ju nåt speciellt med ­vatten alltså. Man vill se varifrån det kommer och var det slutar, ­säger Mikael Svensson.

    Som frilansfotograf tar han sig an alla möjliga uppdrag – han har plåtat för både bildbyråer och mäklar­firmor till exempel. Men det är böckerna om vattenvägar han brinner allra mest för.

    – Jag började med en bok om Mölndalsån 2007. Mölndalsån är ju lite bespottad men jag ville visa att den är så mycket annat än den här delen som rinner genom stan.

    Han fick med sig ett förlag och en frilansjournalist på idén, som visade sig bli början på ett mångårigt projekt. Efter debuten har det blivit ytterligare två böcker med vattentema. Först en om Göta älv- och Klarälvssystemet, sedan en om Dalälven.

    Nu är det Lule älv som står på tur att skildras. En gigantisk vatten­åder genom Norrbotten och Lappland, nästan 50 mil lång och med en stor betydelse för den svenska energiförsörjningen. Tio procent av den svenska elproduktionen härrör från älven.

    – Det är lite speciellt med alla kraftstationer. Det var spännande att komma in i dem och titta, säger Mikael Svensson.

    För att få tillträde till de normalt svåråtkomliga miljöerna har han haft god hjälp av sina medför­fattare, vattenkonsulten Mats ­Andréasson och klimatexperten Sten Bergström.

    Trion släpptes inte bara in i kraftstationer, utan också i it-jätten Facebooks gigantiska serverhall i Luleå, belägen i älvens absoluta närhet.

    – Det var väldigt annorlunda. När vi satt och pratade med dem så var det en person från Facebooks ­huvudkontor med på en skärm för att höra vad vi sa, berättar Mikael Svensson.

    Hur mycket tid han lagt ner på ­resor, fotograferande och efter­arbete vågar han knappt tänka på. Men trots att timpengen kanske är låg vill han gärna göra fler böcker på samma tema.

    – Jag har börjat jobba med ­Vänern nu. Vi siktar mot 2017 ­någon gång. Det blir som ett gift det här, säger han.

    Fredrik Hofflander / GP den 29 November 2015.
    fredrik.hofflander@gp.se

  • januari 11, 2015

    Dödvattnet sänkte ostindiefararen

    I lördagens GP så omnämns vår bok Nordens längsta vattendrag angående fenomenet dödvatten.

    “Dödvattnet skildras också i boken Nordens längsta vattendrag (Votum) som Mats Andréasson skrivit tillsammans med Jan-Olov Moberg till naturfotografen Mikael Svenssons storslagna bilder.

    Göta Älv är bokens egentliga huvudperson. Det är älven som gör stan intressant. Nordens längsta vattendrag är en härlig berättelse om jakten på älvens källa som tar teamet långt upp i fjällvärlden. Till Tännäs, Härjedalen. Vidare på slingriga vandringsleder, till fjället Brändstöten där källan springer fram mellan några klippblock, ganska exakt 731 kilometer från Göteborg.

    Det är så det börjar, med friskt fjällvatten. Följer någon droppe från källan med hela vägen till min vattenkran hemma i stan? Är det just de molekylerna som gör dricksvattnet i Göteborg så extra gott?

    Boken följer vattnets väg genom Sverige och Norge. En lustfylld resa där orörd, vidunderlig natur gnuggar sig mot slitna nerklottrade bruksmiljöer där vals, hammare, såg tystnat för gott.

    Älven formar landskapet, meandrar, karvar ut serpentiner. Tempot är makligt, två kilometer i timmen, när teamet provar flottfärd i Värmland. Här gäller det att anpassa sig. Trots att flottens besättning har kunskap i både hydrologi och hydraulik har man igen chans att styra. Det är bara flyta med. Efter 50 mil når vi Vänern. Sen forsar det på. Fallen i Trollhättan. Älven breder ut sig. Flotte byts mot kajak. Snart är vi framme utanför Älvsborgsbron där älv möter hav.

    Det var här det hände. För att dödvatten skall uppstå krävs rätt väder, en kall vinter, en sen vår. En älv med fart.”

    Utdrag från artikeln av John Brevik / Göteborgs-Posten

    GP_150109_small

  • september 13, 2012

    Här börjar det porla så in i Norden

    Det låter ju som värsta pubquizfrågan: Hur snabb är Göta Älv? Svaret finns i den nya boken om Nordens längsta vattendrag.

    Boken heter just så Nordens längsta vattendrag (Votum förlag) – och har, precis som namnet antyder, sin upprinnelse i en helt annan fråga. Nämligen: Var börjar Göta älv?

    Att den slutar ungefär i höjd med Röda sten vid Älvsborgsbron i Göteborg är inte svårt att gissa. Men var porlar de allra första dropparna i det 731 kilometer långa vattensystem av bäckar, åar, sjöar, älvar, fall och strömmar som avslutas med den nio mil långa Göta älv mellan Vänern och Västerhavet?

    Den frågan kunde inte fotografen Mikael Svensson och skribenterna Jan-Olov Moberg och Mats Andréasson motstå att så att säga gå till botten med. Eller snarare toppen. För det var uppe i Härjedalens fjälltrakter som de fann källan: Brändstötsbäcken.

    [image img=’https://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2012/09/Vg.13.9.jpg’ align=’right’ border=’true’]–Det är inte många göteborgare som känner till den långa väg som vattnet vi dricker har färdats. Göta älv har ju inte mycket till rykte, inget mytiskt över sig, säger Mikael Svensson.

    Fjällbäcken som samlar det lokala nederbörd som till slut hamnar i Göteborgarnas dricksvatten ligger nära sjön Rogen som Mölndalsbon Mikael tidigare var bekant med efter att ha arbetat tio år på en fjällstation i Dalarna. Där stötte han en dag på en skylt som sa ”Här börjar Göta älv” som han tyckte kändes mer turistig än sanningsenlig. Mikael bestämde sig för att en gång komma tillbaka för att leta rätt på det verkliga ursprungsflödet.

    Tillfället kom efter att han 2007 gjort en fotobok om Mölndalsån – från källan till Drömmarnas kaj och fått kontakt med Mats Andréasson som arbetar med vattenfrågor åt Göteborgs kommun. Snart tillkom kollegan Jan-Olov Moberg i Karlstad och den vatten passionerade trion kunde bege sig ut på sin expedition att finna Göta älvs källa.

    –Två vatteningenjörer. Jag tänkte ”Det här får inte bli nördigt!” säger förlagsredaktören Mari Hermansson och ler när boken presenterades härom dagen. Ja, det var ombord på en båt på Göta älv.

    Och visst är det betydligt mer naturlyrik än tekniktugg i Nordens längsta vattendrag. Författarna har gjort femton nerslag längs vattenvägen – texter som smyger fram utmed bokens sidor, som i stället domineras av sammanlagt 187 bilder, oftast stort uppslagna. Tung sak för kaffebordet, med andra ord.

    Men visst får man också svar på mycket man inte visste att man ville veta. Som att vattendraget byter namn minst 35 gånger, tillbringar rätt så mycket tid på andra sidan norska gränsen, har en nivåskillnad på mer än 900 meter, innehåller så stora mängder att varje människa skulle kunna försörjas med dricksvatten. Och hastigheten? En halv meter per sekund, eller 2 km/tim. Lugnt och fint. Så lugnt att det tar 8-9 år för att nå fram till Röda sten och uppgå i havet. För farten är bitvis även nära noll. Det är liksom lite köbildning i Vänern för alla de där miljoners miljarders triljarders dropparna.

    Anders Hansson / Göteborgs-Posten den 13 september 2012.

  • februari 4, 2009

    Mikael följde strömmen

    Under tre år har han jobbat för ge detta stundom bespottade vattendrag ett bättre rykte. Mölndalsån från källan till Drömmarnas kaj, heter resultatet.

    Mikael Svensson har alltid gillat att vara ute i naturen. På visitkoret skulle det kunna stå naturfotograf. Tillsammans med författaren och journalisten Agneta Tjäder i Ulricehamn har Mikael gjort en geografisk resa och följt Mölndalsån från Västra Nedsjön i Hindås till slutmålet vid Gullbergskajen. En förtöjningsplats som på 60-talet både i folkmun och media kallades De döda skeppens kaj eller Nordens Chicago. Till kajen kom många skutor innan de höggs upp eller i bästa fall förpassades till varmare länder för chartertrafik.

    – Mölndalsån har ju fått så mycket spott och spe genom åren att jag bestämde mig för att försöka visa upp vad som verkligen finns där ån flyter fram alldeles utanför knuten för många. Inte anade han att det skulle ta så lång tid innan resan var fullbordad. Det började med att Mikael gick ned i stadens bokhandel och hittade en bok om bygden runt sjön Sommen i Ulricehamn som Agneta Tjäder skrivit.

    – Jag sökte efter en skribent eftersom jag förstod att det skulle bli allt för jobbigt att försöka sig på att både skriva och fotografera. Därför tog jag kontakt med Agneta och lade fram projektet för henne och vi började samarbeta. Mikael Svensson fäste sig snart vid att ån hade flera olika ansikten. Den ändrade hela tiden karaktär. Vackra herrgårdar, kyrkbyar som i dag förvandlats till moderna tätorter, naturreservat och alla olika sjöar och sist men inte minst unika industribyggnader mötte honom under resan.

    – De sistnämnda står alltjämt kvar och andas annan tid och rörelse. När jag tänker tillbaka på dem önskar jag nästan att jag fick uppleva deras tid igen. För många år sedan var Mölndalsån göteborgarnas egen vattenbrunn. Sedan blev ån under industrialiseringen ett av landets mest förorenade vattendrag. Det fina rena vattnet hade förvandlats till något som skimrade i regnbågens alla färger. I dag håller Mölndalsån åter på att hämta sig. Fisken har återvänt och det går att få upp både gädda, abborre och även lax mitt inne i Göteborg. Mikael Svensson drömmer om att Mölndalsån skulle kunna bli en Lill-Göta kanal. Att ordna båtturer från Hindås via Mölndal ner till Göteborgs hamn och tillbaka. Det finns hinder på vägen bland annat kulvertar och nedblåsta träd men det kanske går att göra något åt. Det är i alla fall värt att titta närmare på.

    Ett av de mest dramatiska ögonblicken under fotograferingen var de kraftiga översvärmningarna i Mölndal i december 2006. Det var inte första gången ån svämmat över sina breddar.
    – Jag stod till knäna i vatten när jag tog vissa bilder. Nu förstod jag varför Mölndal kallades Nordens Venedig under 40 och 50-talen.
    För att undvika framtida översvämningar har både Mölndals och Göteborgs kommun satsat åtskilliga miljoner på att muddra de mest utsatta ställena. Runt 30 000 kubikmeter muddermassa ska göra att öknamnet försvinner. Mikael Svensson är född och uppvuxen i Mölndal. Efter Fässbergs gymnasium gick han på Hjälmareds folkhögskolas friskvårdslinje utanför Alingsås. Vad Mikael ville göra efter avslutade studier var han inte riktigt på det klara med utom att han ville vara ute i naturen så mycket som möjligt.

    På Grövelsjöns fjällstation i norra Dalarna började han i receptionen 1994. Han var med att gå på tur och tog samtidigt med sig en kamera. Mikael gillade att fotografera fjällen alla skiftningar.
    – Det fascinerade mig. Jag tillbringade mer eller mindre min ledighet med att plåta. Till slut bestämde jag mig för att gå ner till halvtid på jobbet så jag kunde ägna mig mer att min hobby. 1999 startade jag upp min firma i Grövelsjön och stannande där till 2004 då jag återvände till hem till Mölndal igen.

    Det har gått bra för Mikael Svensson. Hans naturbilder har gjort att han förra året fick Mölndal Rotarys kulturstipendium och sedan 2007 är han medlem i Svenska Naturfotograferna. I mars i år kommer boken En timme från Götaplatsen med under titeln 15 utflykter runt Göteborg. Den har han gjort tillsammans med kollegan Anders Järkendal och journalisten Roger Olsson.
    – Det är ingen guidebok utan vi vill att folk ska upptäcka olika platser och känna stämningar med hjälp av text och bilder.
    En ny bok om Delsjöområdet hoppas Mikael Svensson blir klar till jul. Tillsammans med skribenten Per Hallén berättar de om traktens natur, TV-master, kolonilotter och folk som rör på sig.
    – Längre fram planerar jag en bok som preliminärt är kallad Slott och herrgårdar i Göteborgsregionen och sedan drömmer jag om ett projekt om Mölndal förr och nu. Tänk vilka bilder det skulle gå att få fram.

    Naturfotografen Svensson har bråda tider framför sig.

    Jan Österström / GP