Allt rör sig.
Vattnet i Mölndalsån är aldrig stilla. Det slingrar sig fram över stenarna, formar mjuka linjer, suddar ut kanter och skapar en känsla av ständig rörelse.
Och mitt i allt detta – ett löv.
Gult. Skört. Orörligt.
Det ligger där som om tiden inte riktigt når fram. Som om det hittat en plats där strömmen inte längre har något att säga.
Det är just där bilden uppstår.
I kontrasten mellan det som rör sig och det som stannar.
Mellan kraften i vattnet och stillheten i det lilla.
Ett ögonblick av balans.
För ibland är det inte det största som fångar blicken.
Det är det som väljer att ligga kvar när allt annat passerar.
