Det är inte alltid de stora landskapen som fångar min uppmärksamhet. Ibland är det de allra minsta detaljerna som får mig att stanna upp och plocka fram kameran.
Den 21 september befann jag mig vid Fjällkyrkogården i Bruksvallarna. Hösten hade börjat sätta sin prägel på omgivningarna och naturens färger skiftade alltmer mot gult och orange.
Det var då jag fick syn på ett ensamt höstlöv som hade fastnat på ett ljusblått staket.
Ett ganska anspråkslöst motiv egentligen, men det var något med färgerna och enkelheten som tilltalade mig. Det lilla gula lövet stod i fin kontrast till staketets svala blå toner, medan höstens varma färger bildade en mjuk bakgrund.
Jag valde att fotografera med ett kort skärpedjup för att låta staketets upprepade former gradvis försvinna i oskärpa. På så sätt fick det lilla lövet bli bildens självklara huvudperson.
Det är just sådana här motiv jag tycker om att upptäcka. De finns ofta mitt framför oss, men är lätta att missa om man har blicken inställd på något större eller mer spektakulärt.
För mig handlar fotografering mycket om att se möjligheterna i det enkla. Att upptäcka hur färger, former och ljus kan samspela och skapa en bild som förmedlar en känsla snarare än bara dokumenterar en plats.
Det ensamma lövet på staketet blev en liten påminnelse om höstens förgänglighet. Ett ögonblick där naturens oregelbundna former möter människans raka linjer.
Ibland behövs det inte mer än ett enda löv för att berätta att hösten är här.
