Den 13 oktober besökte jag Sisjöns badplats i Mölndal med kameran. Den här gången var det inte något storslaget landskap som fångade mitt intresse, utan en betydligt enklare detalj – rampen som leder ner i sjön.
Jag har alltid fascinerats av hur vardagliga föremål och miljöer kan förvandlas till spännande fotografiska motiv när man börjar titta närmare på former, linjer och ljus.
Rampen vid badplatsen är kanske inte något man normalt stannar upp och betraktar särskilt länge. Men när jag såg hur de parallella räckena fortsatte ut i vattnet och speglade sig i den blanka ytan började jag se möjligheterna till en mer grafisk och minimalistisk bild.
Jag bestämde mig för att arbeta med en lång exponering för att mjuka upp vattnets rörelser och skapa ett lugnare uttryck. När vattenytan blev alltmer utslätad började räckenas linjer och speglingar framträda tydligare. De raka metallkonstruktionerna bildade ett nästan abstrakt mönster som fortsatte genom bilden.
Det jag fastnade särskilt för var hur de ljusa räckena kontrasterade mot de mörkare speglingarna. Tillsammans skapade de en rytm av linjer och vinklar, där det ibland nästan blir svårt att avgöra vad som är verklighet och vad som är spegling.
Den svala blå färgskalan bidrog till det avskalade uttrycket. Genom att låta stora delar av bilden bestå av mjuka, nästan enfärgade ytor fick de enkla formerna större betydelse.
För mig är det här ett exempel på att landskapsfotografering inte alltid behöver handla om vidsträckta vyer, dramatiska himlar eller spektakulära naturupplevelser.
Ibland finns de mest intressanta motiven precis framför oss, i detaljer som vi annars knappt lägger märke till.
Det handlar bara om att stanna upp, se möjligheterna och försöka hitta ett eget sätt att skildra dem.
