• Delsjön där stad och vildmark möts

    Följ med till Delsjöområdet – oasen som gränsar till Göteborg, Härryda, Mölndal och Partille. Delsjöområdet är välbesökt. Över en miljon besök under ett år, men du behöver inte trängas. Området är stort och smultronställena är många. Naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik har vandrat i området under alla årstider. De har besökt platser både nära väg och långt in i skog och mark.

    Den här boken bygger på deras upplevelser. De tar dig med på sina turer. De har gjort besök i isig vinter, spirande vår och ljuvlig försommar. De har vandrat i den fagra sommaren och genom storslagen höst till ännu en vinter. De har besökt golfbanor, vattenverk och polisens rytteri. De har beundrat utsikten från telemasten. De har hälsat på hos sportfiskarna, paddlarna och roddarna. De har träffat fantastiska människor som delat med sig av kunskaper och erfarenheter från vildmarken mitt i stan.

    Läs mer om boken.

  • Gediget och kärleksfullt om Delsjön

    Ljuset, perspektivet, blicken, tajmingen skapar inte en klyschig känsla av magi utan förhöjer en redan vacker miljö. Johan Lindqvist läser en bok som klarar balansgången mellan turistbroschyr och reportage.

    En gång intervjuade jag Leif Nilsson, då evenemangschef på Göteborg & Co. Intervjun var klar och jag skulle bara be om lite information till en faktaruta. Ålder, familj och så vidare. Drömresmål?

    – Delsjön, svarade han utan vare sig tvekan eller darr på rösten.

    Delsjön? Ja, jo, men alltså New York, Maldiverna? Nånstans dit man inte kan ta vagnen?

    – Det blir Delsjön. Det finns inget bättre. En fantastisk plats, konstaterade Nilsson.

    Jag tänker på det där när jag bläddrar mig genom den gedigna och kärleksfullt sammanställda boken om Delsjön. Naturfotografen Mikael Svensson har plåtat, Anders Ejdervik skriver.

    Numera bor jag själv alldeles nära det med stadsnära mått mätt väldiga Delsjöområdet. Jag har dessutom hund. Delsjön är därmed mer eller mindre en förlängning av den egna trädgården, jag är där nästan varje dag.

    Därför är jag glad för den här boken. Jo, jag har andra drömresmål, men Delsjön är ett fantastiskt ställe.

    På Getryggen, på den långa gångbron och bryggan över Delsjön, Västra- och Östra långvattnet och vid den där platsen som bara är skyltad med ”Go plats” har jag gång på gång upplevt den korta, intensiva känslan av närvaro och påtaglig lycka som man ska omfamna varje gång den kommer.

    Boken skildrar de här platserna och mycket mer. Bilderna är vackra men rättvisande, texterna genomarbetade. För det mesta håller man sig på rätt sida av gränsen mellan reportage och reklamprosa. Det är nog inte helt lätt. Jag märker ju själv att jag vill hylla Delsjön.

    Bilderna är vackra men rättvisande, texterna genomarbetade. För det mesta håller man sig på rätt sida av gränsen mellan reportage och reklamprosa.

    Upphovsmännen kallar det här för ”upplevelsebok” och ambitionen är att inspirera läsaren att själv upptäcka området. Med ett kritiskt öga kan jag ha invändningar om att det är en osedvanligt lyxig turistbroschyr jag har i handen. Men när jag läser texterna med nedslag från olika platser och om de människor som lägger tid i Delsjön kan jag snart blunda för den genomgående positiva tonen och bristen på prob­lematiserande. Accepterar man att det är en coffeetable-bok som vill inspirera och underhålla är det bara att luta sig tillbaka.

    Jag lär mig en del också. Som att de röda barackerna vid Skatås användes som flyktingbostäder efter krigsslutet 1945. Hit kom de vita bussarna med kvinnor som befriats ur läger i Polen och Holland.

    Om inte annat kan man titta på bilderna, boken främsta behållning. Mikael Svensson har kompletterat med ett antal vardagsbilder, men det syns verkligen att han i förs­ta hand är naturfotograf. Ljuset, perspektivet, blicken, tajmingen skapar inte en klyschig känsla av magi utan förhöjer en redan vacker verklighet.

    Johan Lindqvist / Göteborgs-Posten den 15 juli 2018.

  • Ett år runt Delsjön i ny bok

    Under ett år, alla årstider och alla månader, har de gjort vandringar i Delsjöområdet. Resultatet är en upplevelsebok som författaren Anders Ejdervik och naturfotografen Mikael Svensson hoppas ska ge en bredare bild av Delsjön.

    – Väldigt många rör sig i området men det är ganska okänt ändå. Man känner oftast bara till sin del, säger Anders Ejdervik. PT:s utsände möter upp honom vid Bertilssons stuga, en av många platser som omnämns i boken. Caféet har stängt men ägaren Pia Backman erbjuder oss att slå oss ned i hennes blomstrande trädgård. Vi hade inte kunnat pricka en bättre dag. Solen skiner och trots att värmen varit här en bra stund nu blomstrar fortfarande det mesta och överallt surrar flitiga pollinerare.

    Anders Ejdervik berättar att idén att göra boken, som fått namnet Delsjön – där stad och vildmark möts, från början var Mikael Svenssons. De båda herrarna träffades för många år sedan i Grövelsjön, där Anders bor under halva delen av året och Mikael jobbat en del. De upptäckte ganska snabbt att de hade mer gemensamt än Grövelsjön, bland annat Delsjön där de precis som många andra sprungit, promenerat, cyklat och paddlat genom åren.

    Mikael tyckte att området förtjänade en skildring och ville visa mer än de mest kända vyerna.
    – Han mejlade mig och berättade om sitt bokprojekt och jag nappade direkt. När vi möttes upp hade vi med varsitt anteckningsblock med platser som vi ville lyfta. Och det visade sig att vi hade samma lista, säger Anders och ler åt minnet.

    Fyra kommuner

    I boken gör de många nedslag i det cirka 2 400 hektar stora området som sträcker sig över fyra kommuner, Göteborg, Partille, Mölndal och Härryda. Från en strapatsrik utflykt i Bjälkesdal i Partille till ett besök i polisens stall i Stora torp.
    – Det finns flera hundra infarter om man räknar alla stigar men vi har utgått från de stora entréerna.
    Boken består av upplevelser och ögonblicksbilder. Det har varit en spännande upptäcktsresa med väldigt många intressanta möten. En del planerade och andra spontana, berättar Anders Ejdervik.
    Anders och Mikael har varit ute alla årstider, ja till och med alla månader, för att fånga skiftningarna i naturen
    och aktiviteterna runt sjön.
    – Vi har gjort turer hela tiden och det ena har gett det andra. Vi har gjort nedslag vid många populära besöksmål men vi har även varit på platser som man inte får besöka som turist, säger Anders och nämner Brudaremossenmasten som exempel.

    Stor del i Partille

    – Det var Mikael som sa att han skulle vilja fota från masten. Jag sa att det förmodligen är omöjligt att få
    tillstånd men plötsligt en dag hade Mikael ordnat det. Han hade pratat med Teracoms säkerhetsavdelning. Det var mycket papper att fylla i men tillstånd fick vi till slut, berättar Anders. Under vårt samtal frågar Anders plötsligt om vi ska gå till Partille.
    – Gränsen går här någonstans.

    Upplevelsebok

    Vi tar en liten promenad men vi hittar ingen skylt. Vi går tillbaka för att fråga Pia Backman var gränsen går
    och då visar det sig att vi mer eller mindre står på den.
    – Vi brukar säga att gränsen går vid stenen där, säger hon och pekar på en sten på andra sidan vägen. En stor del av området ligger i Partille kommun, en del kallar den delen för Östra vildmarken. Anders tycker att det passar ganska bra då det är färre stigar i området och mycket skog, berghällar och tjärnar. En tur som duon gjort i området gick runt Kåsjön och i boken avslutas turen så här ”Så har vi gått ett varv. Solen skiner fortfarande, vattnet glittrar i blåaste blått och vinden ruskar trädens grenar. Vi står på nytt framför skylten Partille mitt i det goda livet. Vi håller med.”
    – Det är ingen guidebok utan en upplevelsebok. Vi hoppas att den ska inspirera folk och att den ska ge enbredare bild av området. Vi har fått väldigt god respons. Många tycker att den är väldigt fin och förhoppningsvisger man sig ut och upptäcker nya platser efter att ha läst den, säger Anders.

    JONNA ANDERSSON / PARTILLE TIDNING
    jonna@partilletidning.se

  • Ger en bredare bild av Delsjön

    Under ett års tid har naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik gjort vandringar kring Delsjön. I sin nya bok skildrar de smultronställen, naturen, föreningslivet och möten med människor i området.

    De båda slår sig ner på en bänk vid badplatsen i den varma förmiddagssolen. Liksom många andra har Mikael Svensson och Anders Ejdervik sprungit, promenerat, cyklat och paddlat här genom åren. Mikael, som nu ger ut sin åttonde fotobok, tyckte därför att området förtjänade en rejäl skildring. Hit kommer cirka en miljon besökare varje år och Mikael ville visa mer än de mest kända vyerna.
    – Jag tycker själv om att röra mig bort från de stora stigarna, speciellt till den östra delen där det är lite mer vildmarkskänsla, säger han.

    I boken Delsjön – där stad och vildmark möts gör författarna många nedslag i det cirka 2400 hektar stora området som sträcker sig över fyra kommuner. Från en strapatsrik utflykt i Bjälkesdal i Partille till ett besök i polisens stall i Stora torp. Däremellan har de exempelvis fått höra historien om hur den gamla tippen vid Brudaremossen blev ett berg, varit uppe i tv-masten, följt med sportfiskare och kanotister och utforskat gamla jordkällare.
    – Det har varit en spännande upptäcktsresa. Och vi har haft väldigt trevligt på våra vandringar också, summerar Anders.

    Duon har varit ute varje månad och sett naturen och aktiviteter skifta. Läsarna får också ta del av möten med människor som Mikael och Anders träffat spontant eller planerat. Bland annat gjorde de en rundtur med naturvårdsbiologen Mattias Lindholm som upplyste om den stora artrikedomen i området.
    – Vi gjorde en egen så kallad herbation, precis som Carl von Linné på 1700-talet. Vi gick också runt här under älgjakten då varningsskyltar satt uppe, berättar Anders.
    Han är pensionerad NO-lärare och har tidigare skrivit böcker om Grövelsjöfjällen i Dalarna. Både Anders och Mikael tycker att det är viktigt att ge en djupare bakgrund till det som alla kan se. Bland annat handlar ett kapitel om hur Delsjöarna fyller en funktion som vattentäkter och att vatten tas från Göta älv och fylls på innan det renas.

    För Mikael är vattnets väg väl bekant. Han har tidigare gett ut fotoböcker om flera vattendrag, bland annat Göta älv och Dalälven.
    – Så nu känns det som att man knutit ihop säcken, säger han.
    Författarna har känt varandra en längre tid och har Grövelsjöfjällen som gemensam nämnare. Mikael har kombinerat jobb och skidåkning där och Anders bor där under halva delen av året. Efter deras gemensamma arbete släpps nu boken i slutet av maj.
    – Vi hoppas att den ska fylla ett tomrum, att många har längtat efter det här. Det är också så vi känt när vi gjort boken och pratat med människor, säger Anders.

    Lisa Henricson, Göteborgs-Posten

  • Djupdyk i Delsjön

    I senaste numret av Utemagasinet så nämns vår kommande bok Delsjön – där stad och vildmark möts som ett tips inför näräventyret.

    Göteborgsgränsande Delsjöområdet har över en miljon besök under ett år. Två av de mer flitiga gästerna är naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik. Duon har i den nya boken Delsjön – där stad och vildmark möts samlat upplevelser, möten och tips.

    Utemagasinet 2018 / nr 5.

  • Förhandsbeställ boken om Delsjöområdet

    Följ med till Delsjöområdet – oasen som gränsar till Göteborg, Härryda, Mölndal och Partille. Delsjöområdet är välbesökt. Över en miljon besök under ett år, men du behöver inte trängas. Området är stort och smultronställena är många.

    Naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik har vandrat i området under alla årstider. De har besökt platser både nära väg och långt in i skog och mark.

    Den här boken bygger på deras upplevelser. De tar dig med på sina turer. De har gjort besök i isig vinter, spirande vår och ljuvlig försommar. De har vandrat i den fagra sommaren och genom storslagen höst till ännu en vinter. De har besökt golfbanor, vattenverk och polisens rytteri. De har beundrat utsikten från telemasten. De har hälsat på hos sportfiskarna, paddlarna och roddarna. De har träffat fantastiska människor som delat med sig av kunskaper och erfarenheter från vildmarken mitt i stan.

  • Bokresan Lule älv

    Det är något visst med att resa längs en älv. Sedan urminnes tider har vattnets linje genom landskapet varit en naturlig färdväg för oss människor. Fotograf Mikael Svensson har i olika konstellationer med skribenterna Mats Andréasson, Jan-Olov Moberg och Sten Bergström gjort resor längs älvar till ett bokprojekt. Först Göta Älv, sedan Dalälven och nu Lule älv. Från källflöden till havet skildras dessa storslagna älvar med fina texter i fotografiska praktverk som nu växt till en liten boksamling.

    Den senaste i raden, Luleälven – möten i norr (Votum förlag), har ett lite annorlunda upplägg än de första vilka mer följt det rinnande vattnets riktning. Med frågan “Vad betyder älven för dig?” har författarna och fotografen denna gång närmat sig människorna längs älven. På det här sättet möter vi vattenkraften, rennäringens och samernas vardag, fjällvandrarnas vildmarkslängtan, turismföretagaren med sitt hundspann, kustens tynande yrkesfiske och stålstaden som nu blivit ett nav i Facebooks globala datavärld med sin enorma serverhall.

    Bildmaterialet är fantastiskt och inspirerande. De reportageliknande faktatexterna är bra. Som läsare blir man dock lite utelämnad när boken med sitt rapsodiska berättande hoppar i både årstider och geografi längs Stora och Lilla Luleälv. En enkel plats- och karthänvisning i varje kapitel hade varit till stor hjälp.

    Anders Tapper / Turist nr 3/2016

    Beställ boken hos Adlibris

  • Lule älv genom rosafärgade glasögon

    Bra och mindre bra recensioner hör ju till den här världen. Och nog hade det varit tråkigt om alla tyckte likadant. Men tänk vad recensenten hade rätt i saken om mina rosa glasögon…

    “Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?”

    Hur som helst, med eller utan rosa glasögon, här följer hela recensionen.

    Det är uppenbart att det är med stor kärlek och entusiasm som teamet bakom Luleälven – Möten i norr dokumenterat trakterna i och runt Lule älvdal. De beskriver sig själva som ”sörlänningar” i texten, och med den brasklappen är det ju svårt att vara alltför kritisk mot framställningen eller i faktagranskningen. Och till och med en kraftverksdamm kan ju se fotogenique ut, särskilt från helikopter, varifrån mycket av fotomaterialet tagits.

    Författarna bockar av de turistiskt obligatoriska platserna, och om det inte vore för bokens kaffebordsstorlek skulle den lätt fungera som besöksguide i regionen. Det är alltså väl bevandrad och omskriven mark som boken rör sig på. Den kognitiva konflikten mellan synen på trakten som ”vildmark” och ”industrilandskap” hanteras diplomatiskt av författarparet, som dels prisar Luleälvens historiska och nationellt viktiga energibidrag, dels försiktigt undrar varför samerna inte togs mer hänsyn till i utbyggnaderna.

    Ja, det kan man undra över, men knappast förvånas, när det handlar om ett bolag som under hela sin historia excellerat i expropriation, miljöförstöring, pengatörst och maktfullkomlighet. Vattenfalls moderna historia, t ex den skamlösa användningen av kol på den så kallade europamarknaden, är av gigantiska ekonomiska mått, jämfört med exploateringen av Luleälven, men av precis samma skrot och korn.

    När det gäller energi tycks författarna ha snöat in på Facebook-servrarna i Luleå, och deras energianvändning. Man verkar tro att det är skillnad på vattenkraft och andra typer av elkraft. Nu är det ju så att elen till serverhallen kommer från ett elnät, och det elnätet sitter ihop med hela landet. Och däri cirkulerar samtliga energislag producenterna tillhandahåller. Luleälven får dock fungera som isbiten i drinken – en avkylande effekt på maskiner och på aktieägarnas pannor.

    En sak som slår mig när jag läser hur en inte tidigare i trakterna så bevandrad resenär upplever sammanhangen, är att det börjar snart bli ont om människor som upplevt skillnaden mellan en naturlig Lule älv, och den hårt reglerade. Generationsväxlingen pålagrar de historiska skeendena och människors upplevelser av dem. De riktigt gamla som varit med om alla faser och fasor i utbyggnaderna har tränat sig på att bita ihop, den tid de har kvar.

    De mest positiva omdömena om ”älven”, som författarna samlat ihop, kommer från personer som har andra boplatser, stugor, eller tillflyktsorter, som inte ligger i direkt anslutning till regleringsvattnen. Man kan bokstavligen säga att mycket vatten har runnit under broarna, sedan början av 1900-talet, och de gamla sårens oläkthet blir mer och mer osynliga.

    Författarnas skildring bär därför både drag av objektivitet och naivitet. Objektivitet, därför att text och bild i boken är en nu-skildring, naivitet därför att man skummar så envist på den turistiska ytan med fjällvärldens och nationalparkernas storslagna vyer, och för att man med sådan förtjusning ”upptäcker” de pärlor som fortfarande finns kvar.

    I sin helhet är Luleälven – Möten i norr, så korrekt i sin naturlyriska skildring i kombination med en pannrynkning över de olika konflikter som industrialiseringen medfört, att man kan misstänka projektbidrag. Kanske t o m Facebook sponsrat? Det må ju vara som det vill med det.

    Texten har två spår, dels ”reseberättelsen” som verkar hopsatt från ett par års besök i trakterna, dels fördjupningar om t ex Vattenfall, eller Jokkmokks marknad. De två textslagen verkar ha olika diskurser och redigeringsstil, och kanske det är så att man delat upp arbetet mellan sig. Bildmaterialet är som nämnts ovan, ofta från luften, och ger det där panoramaperspektivet som man gärna förknippar med stora vidder, ”vildmark” och ”orörd natur”. Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?

    Nå. Som man säger här i det kärva Lappland. Den här boken är inte värre än någon annan i sin genre. Men inte heller bättre. Under all kritik är dock bildtexterna, som antingen inte går att läsa p g a den typografiska designen, eller också saknas helt, som om betraktaren uppmanas att se på en strandremsa av Lule älv, eller en anonym människa, som om det vore ett stilleben eller object d´art.

    Jag hade tänkt passa på, nu när tillfället syntes passande, att ta upp paradoxer i Vattenfalls agerande, som t ex torrläggandet av Lulleketjeforsen, ovan Purkijaur, arrogansen gentemot EU:s vattendirektiv, som enligt Vattenfall skulle innebära konkurs, om de släppte på vatten i den 16 km torra älvfåran mellan Letsi och Porsi, och frånvaron av laxtrappor i ett vattendrag som haft laxfiske som livsnerven. Men till det krävs en annan bok. Anblicken av stenskravel på stranden mot Vaisaluokta,som den avbildas i denna bok, borde dock ta bort den värsta Lapplandsromantiken.

    Maria Vedin / NSD den 19 januari 2016.

  • En praktfull bok

    Bilden på bokens framsida gör en alldeles betagen. Och boken är Luleälven med underrubriken Möten i norr. Det är en stor och vacker bok. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Naturfotograf Mikael Svensson har tagit bilderna.

    De tre herrarna vill ge sin bild av Luleälven och dess avrinningsområde. Med avrinningsområde avses hela det område som genom rännilar, jokkar och större vattendrag leder vattnet till älven och Bottenviken. Utgångspunkten är deras ”personliga intryck från möten med människor, kultur och natur…”

    Och de har verkligen fått med mycket! Vi får i kapitlet ”Ensamma in i vildmarken” följa deras vandringar in i Laponia. Lättläst beskriver de natur, kultur och historia.

    I ”Vattnets energi” tar de upp en del av de politiska strider som föregick utbyggnaden av vattenkraften. Fastän texten inte är så omfattande hinner de även snudda vid både Vietaskuppen och Mikael Niemis bok Fallvatten. De berör också den vånda som exploateringen av älven orsakade samerna. I Paulus Utsis dikt framgår det tydligt vad vattenkraftsutbyggnaden har kostat ursprungsbefolkningen. Utsis upprepade ”Deras behov är gränslöst” om främlingarna som tar allt, som behöver allt, blir ännu mer smärtsamt och sant mot bakgrund av dagens gigantiska miljöproblem. Längs både Stora och Lilla Lule älv går färden. Till Jokkmokk, mötesplatsen, marknadsplatsen med både renrace och modevisning.

    Entusiastiskt beskriver de en helikoptertur i strålande väder strax söder om det område där det i dagarna inträffat en tragisk flygkatastrof. Så olika kan det vara – en minnesvärd flygtur för den ene, en sista flygtur för den andre. Vidare ner mot Vuollerim och ett besök i Vattenfalls driftcentral. Sedan mot Boden och Luleå. Ett Luleå med världsarvet Gammelstad, isbrytare och klingande ismusik.

    Färden avslutas i ”Havslandskapet” med besök på Brändöskär, Rödkallen och Sandgrönnorna.
    Det finns mycket intressant att lära i Luleälven. De två som skrivit texten, Andréasson och Bergström, har lång yrkeserfarenhet av vatten och miljöfrågor. Den senare har t.ex. varit forskningschef på SMHI i tretton år.

    Till sist bilderna, som upptar större delen av boken. De gör mig alldeles betagen; naturfotografen Mikael Svensson vet vad han gör! Och den här är hans sjunde fotobok. Ju mer man läser och ju mer man tittar på bilderna desto tydligare framgår det vilken fin bok man har framför sig.

    Vi är nog många som borde kasta vår kamera i sjön – men det får man, som bekant, inte göra…
    Luleälven/ Möten i norr kostar mellan 185 och 240 kronor och det är inte mycket för en så praktfull bok. Ta med den på resan mot fjällvärlden, rasta och läs! Eller sitt hemma och njut, fjärran från mygg, fjärran från strapatser!

    Leif Lundström / Strandskatorna på nätet

  • Recension från Bibliotekstjänst

    Vår bok om Luleälven har recenserats av BTJ (f.d. Bibliotekstjänst). Man får bara plocka citat ur recensionen så här kommer ett par.

    “Fotografen Mikael Svenssons bilder är vackra, fantasifulla och informativa. Både fotona från luften och de från marken är fantastiskt bra. Sammantaget en storslagen och informativ fotobok om en av våra stora Norrlandsälvar.”

    Lektör Kent Lidman / publicerad i BTJ-häftet nr 5 / 2016