Den 2 april vaknade Rådasjön långsamt till liv. Luften var stilla och vattnet låg spegelblankt när solen började färga horisonten i mjuka pasteller.
Den lilla ekan i förgrunden, fylld med vatten, fångade mitt intresse. Den såg nästan övergiven ut, men samtidigt helt i samklang med platsen. Som om den varit där länge och bara väntade på att morgonljuset skulle återvända.
Det är något särskilt med gryningar vid sjöar. Allt är tystare, mjukare. Färgerna känns försiktiga men samtidigt intensiva. En kort stund då världen håller andan – innan dagen tar vid.
