Novemberljuset kan vara något alldeles speciellt. Den här morgonen vid Stora Kåsjön låg dimman fortfarande kvar över vattnet, samtidigt som solen började värma landskapet i mjuka, gyllene toner.
Jag stod vid strandkanten och såg hur allt speglades – träden, himlen och stillheten. Det var en sådan stund där ingenting behövde hända, där det räckte att bara vara närvarande. Självporträttet blev ett naturligt inslag i bilden, som en del av platsen snarare än något som sticker ut.
Grenarna ovanför ramar in scenen och leder blicken ut över sjön, medan det lugna vattnet suddar ut gränsen mellan verklighet och spegling. Det är i sådana ögonblick naturen känns som mest levande, trots sin stillhet.
Stora Kåsjön i Partille är en plats som ständigt förändras med ljuset och årstiderna. Den här morgonen bjöd på ett sällsynt lugn – ett ögonblick där allt föll på plats.
