Den 2 juni vandrade jag genom Särö Västerskog Naturreservat i Kungsbacka kommun. Området är känt för sina kustnära skogar, klippstränder och gamla tallar, men denna dag var det inte de stora landskapen som fångade min uppmärksamhet. Istället var det en detalj längs stigen som fick mig att stanna upp.
På en mörk trädstam växte en svavelticka i flera lager ovanpå varandra. De intensivt gul-orange tonerna lyste nästan upp den skuggiga skogen omkring sig. Mot den mörka barken och de dämpade färgerna i bakgrunden skapades en kontrast som var omöjlig att ignorera.
Det fascinerande med naturfotografi är att de mest intressanta motiven ofta dyker upp när man minst anar det. Man ger sig ut för att fotografera landskap, hav eller gamla skogar och kommer hem med en bild av en svamp. Men just där ligger också tjusningen. Naturen är full av detaljer som lätt passerar obemärkta tills ljuset, färgerna och formerna plötsligt samspelar.
Den fuktiga skogen gav motivet en nästan mystisk atmosfär. Ljuset var mjukt och återhållsamt, vilket gjorde att svaveltickans varma färger framträdde ännu tydligare. De lagerbyggda formerna skapade ett naturligt djup och gav motivet ett nästan skulpturalt uttryck.
Bilden blev en påminnelse om att naturens mest fascinerande motiv inte alltid finns i de stora vyerna. Ibland räcker det att rikta blicken mot en gammal trädstam för att upptäcka något som känns både främmande och vackert.
