Det finns platser där tiden verkar stanna.
Vid Askimsbadet sträcker sig badrampen ut i havet, som en stilla linje mellan land och vatten. En kylig novemberkväll ligger ytan spegelblank, och det enda som bryter stillheten är räckets mjuka form som leder blicken ut mot horisonten.
Ljuset är dämpat. Färgerna går i blå toner. Havet och himlen flyter nästan samman.
Det är i dessa enkla motiv som något större uppstår. En linje, en riktning, en känsla av att vara på väg – utan att egentligen behöva komma fram. Räcket blir en visuell guide, men också en symbol för övergången mellan det trygga och det okända.
Här finns inga distraktioner. Bara stillhet, balans och närvaro.
