Hittade en trevlig recension från Föreningen Värmlandslitteratur som jag hade missat.
Författarduon Säfstens och Svenssons bok om Vänern har fått en hel del uppmärksamhet – med all rätta. Mikael Svenssons vackra bilder gör det här till en riktig presentbok. Mycket är givetvis det självklara, men de båda göteborgarna har också fångat en del mera okända sidor av det väldiga innanhavet.
Precis som boktiteln antyder handlar det om upplevelser vid vatten. Under alla årstider har de färdats runt Vänern och gjort nedslag i de 13 kommuner som kan stoltsera med strandlinje i Europas tredje största sjö. Det är tydligt att varje kommun har sin unika relation till Vänern. I städer som Åmål och Mariestad är den väldigt närvarande, medan den som reser på Värmlandsnäs kan ta sig fyra mil ut på näset, utan att få minsta skymt av vattnet!
Mikael Svensson har hållit i kameran. Han är fotograf på heltid, med ett tiotal böcker bakom sig. Bilderna är magiskt vackra och riktiga ögonöppnare för oss som bor så nära Vänern, men nästan aldrig utnyttjar sjön – annat än som ett glittrande blickfång.
Anna Säfsten svarar för texterna. Och hon har varit en flitig antecknare. Hennes beskrivningar svävar ofta ut i poetiska skildringar – som bland tallarna på Djurö; ”Jag smyger in mellan tallarna, känner på barken och kittlar ett träd försiktigt under ena grenen. Lyssnar. Det är tyst, mina andetag susar och jag kan höra en fågel lyfta strax intill”. Ofta kan man ana precis det som Anna Säfsten skriver i inledningen; hon är kär i Vänern!
Duon Säfsten-Svensson har färdats både på och vid Vänern. Ofta skildrar de omgivningen från kanotistens horisont – och per kanot har de letat sig in i de innersta vikarna. Från Grums (där de har döpt om Gruvöns bruk till ”verket”) tar de läsarna med till Liljedal, det lilla samhälle som en gång rymde Skandinaviens största buteljglasbruk, en av Eds sockens tre bruksorter!
Till Säffle kom de per tåg. Vi får följa med dem på vandringen genom staden, in på kanalkaféet och så Anna Säfstens funderingar: ”Säffle, är det en småstad eller möjligtvis en storstad som plötsligt krympte så att allt blev överskådligt och vackert? För det är något dockhusliknande över Säffle som gör mig förtjust och lite fnissig”.
Under vandringen hann hon associera till både Oxford och Djurgården … Förklaringar finns. De har verkligen haft ögonen öppna när de har färdats runt Vänern. Även industrierna skildras, de som snällt lånar Vänerns vatten för sin tillverkningsprocess, och sedan ännu en gång för att skeppa ut varorna. Flygbilden över Skoghalls bruk är mäktig.
Vackra bilder, roande texter och så Votums säkra formgivning – dock inte särskilt faktatung, men det är väl heller inte syftet med detta praktverk, en bok som man med glädje kan plocka fram, gång på gång!
Claes Åkerblom / Wermlandiana 3–4 2019
