Hur kan man skriva en hel bok om ljus? Det var kanske en fråga som Roger Olsson satt och klurade på innan han satte igång att skriva den här boken. Eller så färdades han på ljusets vingar och fick ihop en bok lätt som en plätt, i ren kärlek till det valda ämnet. Hur som helst, så blev det en magnifik bok om ljus med fantastiska bilder av fotograferna Anders Järkendal och Mikael Svensson.
Solens ljus har fascinerat människan i alla tider. Det finns storslagna solgudar i de flesta mytologier. Ja, man har till och med offrat människor för att få solen att resa sig på himlen, för länge sedan. Människor har genom tiderna haft alla möjliga förklaringar till det mäktiga ljuset. Men det var då det. Nu för tiden ser de flesta på solen och ljuset på ett mer vetenskapligt sätt. Vi vet att det är fysikaliska och astronomiska fenomen som gör att vi uppfattar ljus och färger. Ljus är partiklar och vågor, som slungas iväg från solen. De kallas av fysikerna för fotoner. Och vi människor uppfattar dessa våglängder och ser dem som ljus.
Olsson har en förkärlek för vetenskapliga förklaringar (han är också naturskribent). Hans text är pedagogisk, behaglig och här och där väldigt kul, även om det doftar svagt av ”skolbok” ibland. Ja, det blir en hel del naturvetenskap. Men så plötsligt dyker något helt annat upp; som en fin dikt om ljus av någon svensk poet, lite spännande historia, egna minnesbilder, några avsnitt om blommor och fåglar eller ett kapitel om stadens alla lampor och ljus. Exakt såhär blandat skulle dagens skolböcker vara utformade, tänker jag, för att fånga allas intresse.
Men detta är ju ingen skolbok förstås. Det är en underbar upplevelsebok om ljus, med det nordiska ljuset i fokus. Fotografierna är så sagolikt vackra att man vill dra ur dem ur boken och sätta upp på väggen. Och Olsson är så bevandrad i ämnet att kunskaperna tycks rulla fram över sidorna. Jag kan gissa att det är en sådan bok som man först får en idé om att köpa som presentbok till en kär vän. Men sedan blir sittandes med den, tittandes och läsandes, länge – varpå man ställer in den i den egna bokhyllan.
Nina Matthis, Nya Dagbladet den 20 augusti 2013.
