Den 18 september befann jag mig i Bruksvallarna i Härjedalen, där hösten så smått hade börjat göra sitt intåg. Bara några stenkast från byn rinner Ljusnan genom landskapet, och det var här jag hittade dagens motiv.
Det är något speciellt med rinnande vatten under hösten. Kombinationen av mörka, fuktiga stenar, mjukt strömmande vatten och de första gula löven skapar en stämning som jag tycker mycket om att fotografera. Ibland behöver man inte leta efter de stora vyerna, utan det räcker att rikta kameran mot de små detaljerna i landskapet.
Här hade några höstlöv samlats på en mörk klipphäll alldeles intill vattnet. De gula och orange tonerna bildade en vacker kontrast mot den nästan svarta stenen, samtidigt som Ljusnans vatten rann förbi i bakgrunden.
Jag valde att arbeta med en längre slutartid för att mjuka upp vattnets rörelse. På så sätt fick det forsande vattnet ett nästan silkeslent uttryck, medan löven och stenarnas strukturer förblev skarpa. Kontrasten mellan det stillastående och det ständigt föränderliga blev själva kärnan i bilden.
Det jag särskilt fastnade för var hur löven låg utspridda över klippan, nästan som om naturen själv hade placerat dem där. Den mörka omgivningen förstärkte deras varma färger och gav motivet ett avskalat, nästan grafiskt uttryck.
Det här är en typ av naturfotografering som jag ständigt återkommer till. Att försöka hitta det enkla i det komplexa och låta små detaljer berätta om en plats och en årstid.
En stilla stund vid Ljusnan, där höstens färger möter vattnets eviga rörelse.
