Den 30 september låg Göta älv nästan overkligt stilla. Skymningen sänkte sig över Göteborg och stadens ljus började långsamt ta över efter dagens sista färger. Från kajkanten i Frihamnen blickade jag ut över älven där kranar, kontor och siluetter ritade upp stadens karaktär mot den mjukt glödande horisonten.
I förgrunden står de slitna träpålarna – spår av hamnens historia. De bär på berättelser om lastfartyg, arbete och rörelse. I bakgrunden speglas det moderna Göteborg med upplysta fasader och stadens puls. Kontrasten mellan gammalt och nytt, mellan trä och glas, mellan industri och framtid, gör platsen levande.
När slutartiden blir lång förvandlas vattnet till siden. Ljuset sträcks ut i mjuka linjer och staden får en nästan drömlik stillhet. Ett ögonblick där Göteborg visar en lugnare sida – innan natten helt tar över.
