Den 23 juli befann jag mig vid Gørrtjerne utanför Hemsedal i Norge. Det var en sådan kväll då landskapet sakta förändrades i takt med att solen sjönk och dagens sista ljus letade sig fram över fjällsidorna på andra sidan dalen.
Vattnet i Gørrtjerne låg nästan helt stilla. Framför mig reste sig den mörka granskogen som en tydlig gräns mellan den lilla tjärnen och de mäktiga fjällen i bakgrunden. När det låga solljuset träffade fjällsidan fick berget plötsligt en varm, nästan glödande ton. De röda och orange nyanserna stod i stark kontrast till skogens djupa gröna färger och det allt svalare ljuset nere vid vattnet.
Det som verkligen gjorde ögonblicket speciellt var speglingen. Det stilla vattnet fångade både skogen och det varmt belysta fjället och skapade ytterligare ett lager i bilden. I speglingen blev färgerna mjukare och mer abstrakta, samtidigt som de knöt samman förgrunden med det stora fjällandskapet.
Jag tycker om den här typen av ögonblick när ljuset bara träffar en liten del av landskapet. Några minuter tidigare hade uttrycket varit ett helt annat, och strax därefter skulle även fjällsidan hamna i skugga. Det är just de korta övergångarna som gör kvällsfotografering i fjällen så fascinerande.
Bilden från Gørrtjerne blev för mig en bild av stillheten i det norska fjällandskapet – med det lugna vattnet, den mörka granskogen och det allra sista varma ljuset som dröjer sig kvar på fjället innan kvällen tar över.
