Den 22 maj stod jag på klipporna vid Smithska udden. Kvällen var stilla och havet låg nästan helt blankt.
Det är svårt att föreställa sig att denna lugna plats en gång var en livlig utskeppningshamn för gatsten – eller att en blåval strandade här 1865. Idag är det mest vågornas svaga rörelse och vinden över klipporna som hörs.



