Kristina Svensson och Mikael Svensson har i ett års tid arbetat med det gemensamma bokprojektet Hundra nedslag i Mölndal. Efter tusentals Zoom-möten, många överväganden med den Västeråsbaserade formgivaren, och ett flitigt kompromissande med varandras visioner, är den äntligen färdig.
Det var dock ytterst nära att det aldrig skrevs en enda bokstav.
– Va? säger en förvånad Mikael Svensson.
Kristina Svensson förklarar.
– Jag var rätt skeptisk. Ofta är jag väldigt snabb på att säga ja till allting, och så hamnar jag med jätteprojekt som jag sedan ångrar i knäet. När du mejlade mig med bokidén var jag inne i en period då jag hade bestämt mig för att i stället tacka nej till det mesta, för min egen skull, säger hon.
Hon skrev inte rätt ut nej, utan lindade in det.
– ”Jag är otroligt svår att arbeta med, perfektionist, bla bla”. Min förhoppning var att kunna avskräcka dig. Men det gick inte.
– Jag var i desperat behov, säger Mikael.
Kristina skrattar.
Soffan fick vara med
Boken är en fyrkantig lunta med en bild och en textsnutt per nedslag. Bilder av kända och mindre kända landmärken i kommunen paras ihop med förklarande texter om Mölndals, Lindomes, Kållereds och Hällesåkers historia, samt en del om Sveriges och världens parallella skeenden.
Gunnebo, där vi sitter, är naturligtvis representerat, likaså Livereds kapell, Franks gatukök, och en övergiven soffa mitt ute i ingenstans (granskogen invid Benarebyvägen för att vara mer specifik).
Hur kom soffan med i boken?
– Mikael var väldigt kär i den bilden och ville absolut ha med den. Han tjatade, säger Kristina.
Mikael småler.
– När man är ute och fotar ser man lite av varje. En gång upptäckte jag den här soffan och kände att det kunde bli en fin bild. Det var ingen vidare soffa för att vara ärlig. Man ska nog inte sitta i den, det fanns säkert både det ena och det andra som kryper där, säger han.
Kristina var inte lika entusiastisk.
– Jag kände mest att jaha, vad ska jag skriva om den här då? Men så föreslog Mikael att vi kunde ta upp någonting om Kurt Olssons soffa som länge gick att se från motorvägen på ett möbelaffärstak. Det blev väldigt bra.
Ingen kommunbroschyr
Ambitionen med boken har inte varit att skapa en utflyktsguide med väganvisningar. I stället ville de göra den så intressant som möjligt, också för en utomstående som inte har kopplingar till Mölndal.
– Vår förhoppning är att folk ska tycka att det är en vacker presentbok som de känner att de kan skänka till vänner och bekanta, och säga, titta, här bor jag! Samtidigt som de som tar emot den också ska finna nöje i den. Det är inte en broschyr som kommunen lika gärna skulle kunna ge ut, säger Kristina.
Nu när texterna är skrivna, bilderna tagna och boken färdigformgiven, kvarstår den knepigaste delen av arbetet. Tre lastpallar med 2 000 tryckta böcker om en sammanlagd vikt på över ett och ett halvt ton ska förvaras någonstans – och både Mikael och Kristina bor i lägenhet.
– Vi jobbar på att lösa den biten. Du råkar inte ha ett förråd? säger Mikael.
Gahrn har välsignat
En del ska iväg till distributörer som Adlibris och Bokus, och Stadsmuseet har gått med på att ta in ett par exemplar. Dessutom hoppas författarna kunna sälja en försvarlig mängd på evenemang som Jul i Kvarnbyn.
Minst en förtjust läsare har de i alla fall hunnit få redan innan boken ens kommit ut i handeln: Lars Gahrn, den erkända Mölndalsexperten.
– Vi fick mycket inspiration från hans blogg, och dessutom var han gullig nog att faktagranska boken åt oss. ”Trevlig, omväxlande och begåvad skriven” tyckte han. Det ska jag hänga ovanför min säng. När man har jobbat jättemycket med något behöver man få höra sådant, säger Kristina.
Tobias Holmgren / Mölndals-Posten den 1 november 2021.
