Vänern, jag är din för evigt, oavsett årstid och väderstreck. Du är lika vacker i soluppgång som i storm, jag får vila på dina stränder och blicka ut över din yta. Jag har färdats runt dig, badat i ditt vatten och andats din luft, klättrat över dina berg och susat i dina skogar. Jag är kär.
Anna Säfstens kärleksförklaring till Europas tredje största sötvattensinsjö är en del av förordet till praktverket Vänern – Upplevelser vid vatten (Votum förlag). Det viktiga ordet i bokens underrubrik är “vid”. Anna Säfsten och fotografen Mikael Svensson har inte åkt härs och tvärs på den stora insjöns yta, 5 650 kvadratkilometer. De har hållit sig längs stränderna, paddlat i kanaler och undanskymda vikar, och gjort strandhugg på några, de största, av Vänerarkipelagens 22 000 öar, samt besökt intressanta tätorter med anknytning till Vänern.
Resan runt Vänern inleds i Karlstad och avslutas i Grums. Däremellan bland annat Hammarö och Mariestad, Lidköping och Mellerud, Åmål och Säffle. Strandhugg och längre ilandbesök kombineras med paddlande och cyklande där dylikt är möjligt. På Kinnekulle tävlar utsikten över Vänern med Kinnekulles natur och – tydligen – ansträngande cykelleder, ett besök i Gullspång gör det nödvändigt med några rader om lax och siklöja, ett uppehåll i Mariestad får Anna Säfsten att associera trähus och kullerstensgator med ett “trevligt och anrikt konditori”.
Poetiskt
I Karlstad beskrivs “Byggudden” (som ju heter Bryggudden) och “Rosenbergsgatan“ (som bör vara Rosenborgsgatan), småfel som får läsningen att stanna upp men inte sänker det goda allmänintrycket av boken. Nej, inte ens detta att ett stycke om “Vattennära boende” i Karlstad huggs av mitt i en mening väcker annat än mild irritation. Den lustfyllda och färgstarka, inlevelsefulla och faktarika texten väger tyngre. Man läser och längtar till Åmål och Mariestad, Djurö och vikar, slipade klippor och mjuka sandstränder.
“Vänern. Upplevelser vid vatten”“ är textmässigt en poetisk bok utan att poeten – i detta fall Anna Säfsten – släpper greppet om en mer handfast verklighet. I detta ligger en stor del av bokens värde; Anna Säfsten skriver engagerat. Och utan att tumma på en tydligen djupt känd sanning: ”Jag är kär“. Hon skriver ju så i förordet, och hon talar då om insjön, innanhavet, Nordeuropas vackraste sjö. Det är lätt att förstå hennes känslor.
Magiska bilder
Och nu till bokens bilder, Mikael Svenssons fotografier.
Var och en som en solig dag utan moln på himlen har färdats i båt långt ute på Vänern upplever igenkännandets glädje vid betraktandet av Mikael Svenssons bilder. Bilderna från färder (jag höll nästan på att skrivs “till havs”!) bland öar, kobbar, skär, och långt därute där ingenting finns annat än gnistrande vatten, solljus, hög himmel och klar luft: Dessa bilder är närmast magiska.
Visst har Mikael Svenssons fotoexkursioner till lands gett fina resultat: Djurö och Lurö, Läckö och Grästorp, Hjortens udde och Gruvöns bruk, det västgötska odlingslandskapet och Hammarö träfjälliga kyrka.
Bäst är han ändå när kameran riktas ut över sjövidderna och öarna. Mot horisonten.
Mats Dahlberg / NWT den 4 juni 2019
