”Här står vi nu stadigt på medarna bakom våra hundspann och en gudomlig sinnesstämning infinner sig när vi sveper fram över de snötäckta och tysta myrarna.”
Citatet är hämtat från boken Luleälven – Möten i norr, ett praktverk i stort format med foto av Mikael Svensson. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Bilderna tar det större utrymmet av de 250 sidorna.
Författarna och fotografen har rest längs Stora och Lilla Luleälven från norska gränsen till Bottenviken. Man har gjort strapatsrika fjällvandringar och färdats med flygplan, helikopter, hundsläde, bil, kanot och motorbåt och intervjuat människor längs vägen.
Framförallt skildras fjällvärlden, världsarvet Laponia med nationalparkerna Muddus, Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet och områdena vid Sulitelma och Rapadalen.
Kapitlet Vattnets energi handlar om kraftverksbyggen alltifrån starten i Porjus på 1910-talet fram till 1980-talet och den sista utbyggnaden. 15 stora kraftverk byggdes och dessutom väldiga regleringsmagasin. Suorvamagasinet är näst Vänern Sveriges största vattenmagasin.
Dessa stora ingrepp i naturen har givetvis väckt farhågor och protester. Vad som kan hända om Suorvadammen brister, har Mikael Niemi fantiserat om i romanen Fallvatten, vilket författarna noterar. De citerar också poeten Paulus Utsi, som själv tvingades flytta flera gånger till följd av vattenregleringarna. Han har uttryckt samernas förtvivlan över förstörda renbeten och boplatser:
– Jag förstår ingenting
– Själen är nedtryckt
– Se dig omkring!
– Hela boplatser är borta
– Främlingar har dränkt dem, deras behov är gränslöst
På sin färd längs Lilla Luleälv träffar bokens författare också på aktivister som protesterar mot provbrytningen i Kallak.
Renskiljning och renslakt bevittnas i Kvikkjokk: ”Trots att själva slakten är odramatisk med slaktpistol är det svårt att inte beröras. Vi är helt enkelt inte vana vid detta. I vårt modernas vardagsliv tänker vi sällan på hur det går till när djur blir mat för att till slut hämtas hem från ICA eller Coop.”
Vintermarknaden i Jokkmokk beskrivs framför allt som en stor kulturhändelse, allt dokumenterat med ett generöst bildurval.
Mikael Svensson framstår som en riktig mästerfotograf. Hans knivskarpa bilder vittnar om att moderna kameror ser vad inget mänskligt öga förmår uppfatta, och somliga naturscenerier ser nästan öververkliga ut. Den berättande texten har svårt att konkurrera med fotografierna. Den här boken är tack vare bilderna en given presentartikel.
Sven Nyberg / Kuriren den 7 januari 2016.
