Den 17 januari vandrade jag genom Bråtaskogens naturreservat strax utanför Mölnlycke. Trots närheten till bebyggelsen infinner sig här snabbt en känsla av avskildhet. Granarna står tätt, marken är mjuk av mossa och stigen slingrar sig genom ett mörker som långsamt tätnar när dagen går mot kväll.
I skymningsljuset framträder pannlampans sken som en tydlig kontrast mot skogens djupa toner. Ljuset blir både riktning och trygghet – en påminnelse om hur liten människan är i det stora, men också hur lite som krävs för att bryta mörkret.
Bråtaskogen är ett tätortsnära reservat i Härryda kommun, men känslan är allt annat än urban. Här räcker några steg in på leden för att vardagen ska försvinna och ersättas av tystnad, doften av fuktig jord och den dova ljudbilden av skog. En vinterkväll som stannade kvar långt efter att jag lämnat stigen.
