Den 21 juli gick turen till Rjukandefossen utanför Hemsedal i Norge, ett vattenfall som verkligen gör skäl för sitt namn och som bjuder på ett dramatiskt möte mellan vatten, klippor och skog. Jag kom dit under kvällen, när solen stod lägre och ljuset började leta sig in mellan träden och över de branta klippväggarna.
Det var framför allt ljuset som fick mig att fastna för just den här kompositionen. På ena sidan av vattenfallet träffade kvällssolen klipporna och den gröna vegetationen, medan granarna på andra sidan låg kvar i djup skugga. Kontrasten mellan det varma solljuset och den mörka skogen gav landskapet både djup och dramatik.
Rjukandefossen kastar sig ner mellan klipporna med stor kraft, men genom att fotografera med en längre slutartid förändras vattnets uttryck. Rörelsen mjukas upp och vattenmassorna får ett nästan silkeslent utseende. Det skapar en spännande kontrast mot de hårda klipporna som omger fallet.
Jag tycker mycket om när landskapsfotografering handlar om mer än att bara dokumentera en vacker plats. Här blev samspelet mellan det forsande vattnet, den mörka granskogen och kvällssolens sista strålar minst lika viktigt som själva vattenfallet.
Det blev en sådan där norsk sommarkväll då ljuset hela tiden förändrade landskapet. Bara några minuter kan göra stor skillnad – och just när solen träffade klippan bredvid Rjukandefossen föll alla delar på plats.
