Den 16 mars fotograferade jag denna bild i Svartedalens naturreservat i Stenungssunds kommun. Motivet är ett självporträtt där jag sitter bland stora mossklädda block i en tät och fuktig skog. Det var ett par plusgrader och regnet hängde i luften – en typisk dag i Bohusläns skogar.
Det var inte en dag som lockade ut folk.
Kallt.
Blött.
Stilla.
Men just de dagarna har något speciellt.
Mossan blir djupare i färgen,
stenarna mörkare,
och skogen känns mer levande.
Jag satte mig där en stund,
inte bara för bilden –
utan för att känna platsen.
Självporträttet blev ett sätt att visa skalan,
men också närvaron.
Att vara i landskapet,
inte bara betrakta det.
Svartedalen är en plats där tiden rör sig långsamt.
Där regn och kyla inte stör –
utan snarare förstärker upplevelsen.
En bild från en dag då vädret egentligen sa nej,
men naturen sa ja.
