Den 30 juni besökte jag återigen Särö Västerskog naturreservat i Kungsbacka kommun. Det är en plats jag gärna återvänder till. Kombinationen av den karga graniten, havet och de vindpinade träden gör att naturen här alltid känns levande – oavsett årstid.
Den här kvällen bjöd vädret på något alldeles extra. Himlen färgades i intensiva nyanser av orange, rött och djupt blått när solen långsamt sjönk ner mot horisonten. Havet låg nästan spegelblankt och den stillhet som infann sig gjorde att tiden nästan verkade stanna.
För att ge bilden en mänsklig närvaro valde jag att själv kliva in framför kameran. Med hjälp av kamerans självutlösare satte jag mig på en av klipporna och lät mig bli en liten silhuett i det stora landskapet. Personen i bilden blir inte huvudmotivet, utan snarare en del av naturen – en påminnelse om hur små vi är inför havets och himlens skådespel.
Det är just sådana här kvällar som gör att jag alltid har kameran med mig. När ljuset, platsen och känslan möts uppstår de där ögonblicken som inte går att planera – bara uppleva.
