Den 31 mars, vid Marieberg i Kungälvs kommun, mötte jag en av vårens första blåsippor.
Den stod ensam i sluttningen.
Liten, men självklar.
Ljuset var svalt.
Bakgrunden mjuk och nästan upplöst i ljusa former.
Allt omkring kändes stilla, som om naturen höll andan en stund.
Blåsippan bryter inte fram.
Den bara finns där.
När tiden är rätt.
I Marieberg, där skogen fortfarande bär spår av vintern, blir varje färg tydlig.
Det blå blir djupare.
Det gröna mer försiktigt.
Den här bilden handlar om kontraster.
Skärpa mot oskärpa.
Närhet mot avstånd.
Det lilla mot det stora.
Men också om början.
Om det där ögonblicket när något nytt precis har tagit form.
Och ibland är det just i det enkla – i en enda blomma – som hela årstiden ryms.



