Med Beitostølen som utgångspunkt tog vi den avgiftsbelagda Slettefjellvegen över fjället. Målet för dagen var Sputrefossen, ett vattenfall som jag hade tidigare besökt och ville se om jag kunde hitta några nya vinklar.
Väl på plats visade det sig, som så ofta, att verkligheten inte riktigt bjöd på den bild jag hade föreställt mig. Sputrefossen är ett vackert vattenfall, men inte helt enkelt att fotografera från de vinklar som finns tillgängliga. I stället började jag leta efter andra motiv i landskapet runt omkring.
Inte långt från det större vattenfallet hittade jag de här mindre forsarna där vattnet letar sig ned i flera steg över de mörka klipporna. Ett betydligt mer klassiskt vattenfallsmotiv, men samtidigt en scen som fångade mig. Det vita, mjuka vattnet mot stenen och den frodiga grönskan skapade fina kontraster under den allt mörkare himlen.
För att ge landskapet skala och samtidigt tillföra något mer till bilden bestämde jag mig för ett självporträtt. Kameran fick stå kvar medan jag sprang upp och satte mig på klippan ovanför vattenfallen. Den orange jackan blev en liten färgklick mot allt det gröna och grå och gjorde människan till en del av landskapet snarare än bildens huvudmotiv.
Under tiden blev regnet allt kraftigare. Till slut återstod bara att packa ihop kameran och ge upp för dagen. Men ibland är det just när den planerade bilden inte blir av som man hittar något annat. Den här bilden från den 30 juli blev ett sådant ögonblick – ett litet vattenfall vid sidan av det egentliga målet, fångat strax innan regnet tog över.
