Tidigt på Kristihimmelsfärdsdagen fotograferade jag tillsammans med tre andra fotografer ett Parkrun-lopp i Billdalsparken i Göteborg. För mig blev det också ett första riktigt möte med hela Parkrun-rörelsen – något jag faktiskt lyckats missa trots att jag själv är löpare.
Och kanske är det just därför det blev så fascinerande.
Idén är egentligen väldigt enkel:
5 kilometer.
En lördagmorgon.
Öppet för alla.
Men samtidigt är Parkrun så mycket större än bara ett lopp.
Runt om i världen arrangeras Parkrun varje vecka på över 2 000 platser med hundratusentals deltagare. Det första loppet genomfördes redan den 2 oktober 2004 i Bushy Park i London och sedan dess har konceptet vuxit enormt. I Sverige startade det första Parkrun-loppet den 27 augusti 2016 i Hagaparken i Solna.
Det som slog mig under morgonen i Billdalsparken var gemenskapen.
Här fanns löpare i olika åldrar, olika nivåer och med helt olika mål. Några sprang snabbt och fokuserat, andra pratade sig igenom rundan och många verkade mest uppskatta att få börja helgen ute i naturen tillsammans med andra.
Och trots att vädret började med lite regn var stämningen nästan förvånansvärt lättsam.
Det skrattades vid starten och framför kameran möttes man gång på gång av leenden och tummen upp.
Bilden här sammanfattar egentligen hela morgonen ganska bra. Regndroppar i luften, blöta jackor och ändå bara glädje.
Jag tycker också att det finns något fint i att människor faktiskt reser till andra länder för att springa just dessa fem kilometer. Ett slags löparturism där nya platser upptäcks genom parker, stigar och gemenskap istället för sevärdheter och guideböcker.
För mig blev det dessutom ännu ett bra tillfälle att testa OM Systems 50–200 zoom som jag haft på lån. Den fungerade väldigt fint för den här typen av fotografering där man snabbt vill fånga uttryck, rörelse och spontana ögonblick utan att stå mitt i situationen.
Det blev en morgon som påminde om varför löpning är så mycket mer än bara träning.
