Den 20 mars fotograferade jag denna bild vid Stensjön i Mölndal, där en stilla vattenyta speglar björkar och strandlinje i ett lugnt och dämpat vårlandskap.
Det var en sådan morgon där allt kändes nedtonat.
Färgerna var mjuka.
Ljuden få.
Och vattnet – helt stilla.
Björkstammarna stod längs kanten,
och deras speglingar sträckte sig ner i djupet
som om gränsen mellan verklighet och reflektion suddades ut.
Det är något speciellt med de här ögonblicken.
När inget rör sig.
När naturen nästan håller andan.
Man börjar se detaljer som annars försvinner –
linjer, rytm, upprepning.
Det som först känns enkelt
blir plötsligt komplext.
Ett motiv från Stensjön i Mölndal där stillheten i vattnet skapar en bild lika mycket under ytan som ovanför.
