• Visst finns det fjäll i Dalarna

    Når man taler om gode områder for fjeldskiløb vil de felste formentlig naevne steder som Jotunheimen og Rondane i Norge eller Sarek og Kebnekaise i Sverige. Ikke mange taenker på Dalarna i Sverige, der mest af akt er kendt for de apline skisportsteder som Sälen og Idre. Men faktiskt finder man her, akkurat midt i Sverige, et stort og naesten uberørt fjeldområde med masser af muligheter for tur- og telemarkskiløbere. Området kaldes for Grövelsjöfjället.

    I det nordvestlige hjørne af Dalarna, fyrre kilometer nord for Idre, helt ved vejens ende ligger Grövelsjön midt i en fantastisk natur med bølgende, runde fjelde og urgammel skov. Grövelsjön er en langstrakt fjeldsø, der skaerer sig dybt ned mellem Långfjället og Sjöhöjden. Søen deles af Norge og Sverige, idet den nordligste femtedel er norsk og kendt for tre beboede gårde, der ligger aldeles isolerede midt i den vejløse fjeldverden. Her synes tiden at stå stille. Fjeldene på den norske side er stejle og 1300-1400 meter høje. De svenske fjelde er lidt lavere og mere afrundede.

    Her kommer sneen altid
    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2001/01/adventureworld_1b_2001-e1361262006553.jpg’ align=’right’ border=’true’]Området omkring Grövelsjön ligger så langt fra havet, at det har udpraeget fastlandsklima. Det giver tørre, varme somre og kolde snerige vintre. Godt skiføre er det saedvanligtvis fra november frem til slutningen af april. I november og december taler de lokale om et saerligt midvinterlys, hvor solen kun nogle få timer om dagen orker at sprede sine svage stråler over højdedragene. De lange, mørke dage holder turistene vaek i de første vintermåneder, og fjeldene ligger øde hen. Fleste besøende er der i tiden fra vinterferien og frem till og med påsken. Ikke overraskende er det turismen, der er den vaesentligste indtaegskilde for de lokale. Indkvarteringen kan ske på fjeldhotellet, fjeldstationen, pensionatet eller i en af hyttebyerne. Der findes også to små liftanleg, der fungerer som samlingsted for børn og unge, mens deres foraeldre er ude på fjeldet for at nyde solen, det fine skiføre og stilheden.

    En skrap frasortering
    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/adventureworld_1d_2001-e1361263036936.jpg’ align=’right’ border=’true’]Grövelsjön er et klassisk område for fjeldvandring, og turskiløb. Her ligger Sveriges Turistforenings (STF) sydligeste fjeldstation, og det har den gjort siden 1937. Dengang var Gunnar Lindgren bestyrer, og beretningenerne om han er mange. Det siges, at han gerne indledte sine guidede dagsture i et hidsigt tempo for at sortere de svagaste fra. Dem, der ikke kunne haenge på, sendte han hjem, mens de overlevende blev trukket igennem en dagsmarch på små fyrre kilometer. Gunnar havde også planer om at opføre et større skianlaeg på Långfjällets skråmomger, men planerne blev aldrig realiserat. Idag er Grövelsjöns Fjeldstation et morderne anlaeg. For at gœre det så miljøvenligt som muligt utnytter man jordvarmen, sorterat affaldet og har et komposteringsanlaeg. Restauranten er økologisk og byder oven i købet på en smuk udsigt ud over landskabet.

    Altid mulighed for skiløb
    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/adventureworld_1e_2001-e1361262089612.jpg’ align=’right’ border=’true’]I Grövelsjlområdet er der ingen grund til att holde sig til dalens beskyttede løjper. Fjeldvidderne indbyder til masser af ture, og det gaelder både for garvede fjeldfolk og dor de knap så erfarne. I tilfaelde af dårligt vejr kan man altid søge lae i den lavtvoksende, taette granskov, som flere steder kryber om mod det nøgne fjeld. Når fjeldvidderne er afblaeste og isede, kan ture i skogen også vaere et godt alternativ. Faktiskt er der flere gode alternativer, hvis ikke vejret skulle indbyde till en tur pa fjeldet. Mange af løjperene i området praepareres med snescooter eller pistemaskiner. Via dem kan man let nå frem til naboområderne, og der måske spise sin frukost eller få en kop varn kakao. De motionshungrende kan glaede sig over, at mange af løjperene i højsaesonen er gjort brede nok til skøjtetekniken. Og der er godt 100 km løjpe til fri afbenyttelse. Telemarksskiløbere holder fortrinsvis til på den norske side af dalen, hvor fjeldet er højere og stejlere. Senaste nyt er , at folk med snesko på fødderne og snowboard på ryggen er begyndt at dukke op. Endnu er der ikke observeret så mange af dem, meeen…

    Text av Peo Eriksson och foto av Mikael Svensson publicerad i danska tidskriften Adventure World, nr 1 – 2001.

    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/adventureworld_1c_2001.jpg’ align=’none’ border=’true’]

  • Grövelsjöfjällens sköna skidturer

    Dalafjällen är mer än Sälen. Här finns orörda fjäll med fina möjligheter för turåkning och telemark. Följ med till Grövelsjöfjällen på gränsen till Norge.

    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/utemagasinet_8b_2000.jpg’ align=’right’ border=’true’]I nordvästra hörnet av Dalarna, fyra mil norr om Idre, ligger Grövelsjön, vid riksväg 70:s ände. Här öppnar sig en fjällvärld bestående av böljande mjuka fjäll, uppblandat med gammal fjällnära skog. När du står på Grövelsjöns is så är du omgiven av gnistrande vita och från ditt perspektiv brant sluttande fjäll. Sjön är nämligen djupt nedskuren mellan Långfjället och Sjöhöjden. Grövelsjön delas mellan Norge och Sverige. Den nordligaste femtedelen av sjön är norsk och mest känd för de tre gårdar med fast boende som lever i väglöst land och vraket av ett tyskt bombplan som nödlandade där under andra världskriget. Fjällen på svenska sidan är mjuka, runda och 1100 till 1200 meter höga, medan de norska fjällen oftast har en sida som är brantare och några hundra höjdmeter högre. Skidföre finns i vanliga fall från november till slutet av april. Grövelsjöområdet ligger långt ifrån något hav och har därför utpräglat inlandsklimat med kalla snörika vintrar och torra varma somrar.

    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/utemagasinet_8c_2000.jpg’ align=’right’ border=’true’]November och december är en tid på året då turisterna lyser med sin frånvaro och fjällen ligger orörda. De friluftsjälar som är året-runt-boende pratar mycket om det speciella midvinterljuset, då solen inte orkar särskilt högt upp, utan sprider sitt svaga ljus över fjällsluttningarna några timmar om dagen. Turisterna dyker upp en kort stund över nyår för att sedan komma tillbaka vid sportlovens början och stanna kvar till efter påsk. Turistnäringen håller liv i bygden och det finns en del anläggningar som försöker få sin del av kakan. Fjällhotell, fjällstation, pensionat och stugbyar svarar för boendet. De två små liftanläggningar som finns, kan ibland fungera som ungdomspassare medan föräldrarna är ute på fjället och njuter av solen, tystnaden och det finna skidföret.

    Anrik fjällstation
    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/utemagasinet_8d_2000.jpg’ align=’right’ border=’true’]Grövelsjön är ett klassiskt område för vandring och turskidåkning. STFs sydligaste fjällstation finns här och har funnits sedan 1937. Föreståndare då var Gunnar Lindgren och historierna om hans färdledda dagsturer är många. Det sägs att han startade turerna i ett hiskeligt tempo och vid första rasten skickade han hem de som inte hängde med. Sedan gjorde de konditionsdugliga ett dagsverke på sisådär fyra mil. Gunnar hade långt framskridna planer på att iordningsställa en slalombacke på Långfjällets sluttning. Planerna gick inte i lås, men en påbörjad urhuggning i fjällskogen finns kvar som minne och den är inte alls så tokig att öva knäböj i. Nuförtiden är Grövelsjöns Fjällstation en modern anlägging som kommit långt i sin ambition att vara så miljövänlig som möjligt. De har bland annat jordvärme, sopsortering, kompostering och en KRAV-akutoriserad restaurang. Matsalen är omtalad för sin vackra utsikt och träinredning.

    [image img=’http://www.mikaelsvensson.com/photo/wp-content/uploads/2013/02/utemagasinet_8e_2000.jpg’ align=’right’ border=’true’]I Grövelsjöfjällen behöver du inte hålla dig till dalgångarna utan här åker du över fjällen utan att förta dig. De långa mjuka fjällsluttningarna lämpar sig mycket väl till turåkning och de brantare till fin telemarksåkning. Ett särdrag mot andra områden är den täta fjällgranskogen som kryper upp mot kalfjället ur dalgångarna. Granskogen kan vara ett mycket bra turalternativ till ibland mycket hårda och isiga fjällvidder. Dessutom ger skogen en viss säkerhet genom att den aldrig är långt borta utifall det skulle bli sämre väder. Om vädret är sådant att det tar emot att ge sig ut på kalfjället så finns det många skogsalternativ. Det finns ett stort spårsystem i området som prepareras med skoter och pistmaskin. Där kan du ta dig till grannanläggningen och köpa dig en fika För den som är träningsbenägen kan tilläggas att under högsäsong har många av spåren skjetingbredd och spårsystemet omfattar inte mindre än 10 mil spår. Telemarksåkarna håller företrädesvis till på den norska sidan där lutningen är större och fallhöjdsmetrarna flera. Men det finns ingenting som säger att du måste vara antingen turåkare eller telemarksåkare. En dagstur i dessa fjäll, ger för det mesta flera tillfällen att praktisera telemarksstilen. De senaste vintersäsongerna har snöskovandrare med snowboard fastsurrad på ryggsäcken observerats. Men de är inte många än…

    Text av Peo Eriksson och foto av Mikael Svensson publicerad i Utemagasinet, nr 8 – 2000.

  • Umeleden

    En bild som såldes genom Norrlandia bildbyrå och som skulle göra reklam för Umeleden, 30 km upplevelser i natur och kultur. Att bilden är fotograferad i Östergötland är väl en annan historia.

  • Upp på Drottningens näsa

    Ta chansen att göra visit hos en äkta drottning. Närmare bestämt till hennes majestäts höghets näsa… Drottningens riktiga namn är Rendalssølen.

    Vissa fjäll har något majestätiskt över sig. En speciell utstrålning som gör att man blir alldeles knäsvag. Att fjällets profil liknar den gamla engelska drottningen Viktoria, gör ju inte saken sämre. Det är från Grövelsjöfjällen som hennes profil framträder som allra bäst. Hennes skarpa näsa och höga barm är ett tydligt landmärke, och hon skiljer sig markant mot sina lite rundare och lägre undersåtar. Det är inte bara hennes utseende som lockar, utan hon bjuder också på fina friluftsmöjligheter sommar som vinter.

    Rendalssølen, som är Drottningens egentliga namn, är Grövelsjöns närmaste lite “alpina” topp, endast åtta mil enkel resa. Från matsalen på STF:s fjällstation i Grövelsjön har man fin utsikt mot henne. Vissa arbetsdagar på stationen känns tunga, då man ser Drottningen, vitpudrad under klarblå himmel. Vid en av våra januariturer till Rendalssølen åker vi som vanligt bil från Grövelsjön, till Grøndalens friluftsområde i Norge. Det är ett par kilometer från parkeringsplatsen till den mysiga lilla övernattningsstugan, Sandbu. Sandbustugan bjuder på något så ovanligt som gratis boende. Stugan hålls i gott skick av både dagsgäster som kommer för att fika, och oss andra som föredrar en varm stuga istället för att tälta och huttra i januarikylan. Sju personer har vi lyckats klämma in som mest, men då fick två förpassas ned på golvet.

    Från Sandbu är det cirka 8 kilometers färd upp till den pampiga U-dalen, Sølenskardet. Inklämd i Sølenskardet ligger en vacker liten fjällsjö, Skårdstjørna (1202 möh). Sommartid kan man bli kvar både en och två timmar och bara njuta. Genom Sølenskardet passerade pilgrimsleden på väg mot målet Nidaros (gammalt namn för Trondheim) och Olav den heliges grav. Säkert stannade pilgrimmerna också vid Skårdstjørna och njöt för en stund.

    Från Skårdstjørna går det att antingen fortsätta genom Sølenskardet mot Misterdalen eller till det gemytliga fiskelägret Fiskevollen. På denna västra sida uppleva Sølenmassivet som än mer alpint. Vi fortsätter vår tur och inser att med januaris kyla och sparsamma ljus är det bäst att skynda vidare. Vi har nu 550 höjdmeter kvar till toppen. Sølenmassivet består av tre toppar, varav den mittersta, den sk. näsan är högst med sina 1755 meter över havet. De två andra ligger strax under 1700. Vid uppstigen på toppen, sänder vi en beundrande tanke till de norska skidåkarna, bröderna Eggen. Sommaren och hösten 1965 löptränande de upp till toppen. De startade nere vid Galtsjøn (645 meter över havet) och tog sig upp de 1100 höjdmetrarna till toppröset på två timmar. Denna träning kunde ju resultera i en enda sak, guld i längdåknings-VM i Oslo 1966.

    För oss andra som inte siktar mot guld finns det en liten platå 100 höjdmeter under toppen där vi kan pusta ut. Här går vi ut på en liten utlöpare och kikar över kanten. Vi möts av en syn som måste ge klättrare en glansig blick. Tyvärr verkar den nästan 700 meter höga väggen vara alldeles för lös för att vara hälsosam. Väl uppe på “näsan” har vi en ypperlig utsikt. Åt öster dominerar skogsmarker och lågfjäll, åt väster ligger Rondane, Dovre och Trollheimen. Så mycket mer hinner vi inte se för nu börjar klockan bli alltför mycket. Det är dags att slita av stighudarna och njuta av alla de höjdmetrar som vi tidigare fått slita för. Någon timme senare sitter vi i Sandbustugan. Kaminen är het, makaronerna kokar och stämningen är på topp!

    Text och foto av Mikael Svensson publicerad i Utemagasinet, nr 2 – 1998.