• Bokresan Lule älv

    Det är något visst med att resa längs en älv. Sedan urminnes tider har vattnets linje genom landskapet varit en naturlig färdväg för oss människor. Fotograf Mikael Svensson har i olika konstellationer med skribenterna Mats Andréasson, Jan-Olov Moberg och Sten Bergström gjort resor längs älvar till ett bokprojekt. Först Göta Älv, sedan Dalälven och nu Lule älv. Från källflöden till havet skildras dessa storslagna älvar med fina texter i fotografiska praktverk som nu växt till en liten boksamling.

    Den senaste i raden, Luleälven – möten i norr (Votum förlag), har ett lite annorlunda upplägg än de första vilka mer följt det rinnande vattnets riktning. Med frågan “Vad betyder älven för dig?” har författarna och fotografen denna gång närmat sig människorna längs älven. På det här sättet möter vi vattenkraften, rennäringens och samernas vardag, fjällvandrarnas vildmarkslängtan, turismföretagaren med sitt hundspann, kustens tynande yrkesfiske och stålstaden som nu blivit ett nav i Facebooks globala datavärld med sin enorma serverhall.

    Bildmaterialet är fantastiskt och inspirerande. De reportageliknande faktatexterna är bra. Som läsare blir man dock lite utelämnad när boken med sitt rapsodiska berättande hoppar i både årstider och geografi längs Stora och Lilla Luleälv. En enkel plats- och karthänvisning i varje kapitel hade varit till stor hjälp.

    Anders Tapper / Turist nr 3/2016

    Beställ boken hos Adlibris

  • Lule älv genom rosafärgade glasögon

    Bra och mindre bra recensioner hör ju till den här världen. Och nog hade det varit tråkigt om alla tyckte likadant. Men tänk vad recensenten hade rätt i saken om mina rosa glasögon…

    “Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?”

    Hur som helst, med eller utan rosa glasögon, här följer hela recensionen.

    Det är uppenbart att det är med stor kärlek och entusiasm som teamet bakom Luleälven – Möten i norr dokumenterat trakterna i och runt Lule älvdal. De beskriver sig själva som ”sörlänningar” i texten, och med den brasklappen är det ju svårt att vara alltför kritisk mot framställningen eller i faktagranskningen. Och till och med en kraftverksdamm kan ju se fotogenique ut, särskilt från helikopter, varifrån mycket av fotomaterialet tagits.

    Författarna bockar av de turistiskt obligatoriska platserna, och om det inte vore för bokens kaffebordsstorlek skulle den lätt fungera som besöksguide i regionen. Det är alltså väl bevandrad och omskriven mark som boken rör sig på. Den kognitiva konflikten mellan synen på trakten som ”vildmark” och ”industrilandskap” hanteras diplomatiskt av författarparet, som dels prisar Luleälvens historiska och nationellt viktiga energibidrag, dels försiktigt undrar varför samerna inte togs mer hänsyn till i utbyggnaderna.

    Ja, det kan man undra över, men knappast förvånas, när det handlar om ett bolag som under hela sin historia excellerat i expropriation, miljöförstöring, pengatörst och maktfullkomlighet. Vattenfalls moderna historia, t ex den skamlösa användningen av kol på den så kallade europamarknaden, är av gigantiska ekonomiska mått, jämfört med exploateringen av Luleälven, men av precis samma skrot och korn.

    När det gäller energi tycks författarna ha snöat in på Facebook-servrarna i Luleå, och deras energianvändning. Man verkar tro att det är skillnad på vattenkraft och andra typer av elkraft. Nu är det ju så att elen till serverhallen kommer från ett elnät, och det elnätet sitter ihop med hela landet. Och däri cirkulerar samtliga energislag producenterna tillhandahåller. Luleälven får dock fungera som isbiten i drinken – en avkylande effekt på maskiner och på aktieägarnas pannor.

    En sak som slår mig när jag läser hur en inte tidigare i trakterna så bevandrad resenär upplever sammanhangen, är att det börjar snart bli ont om människor som upplevt skillnaden mellan en naturlig Lule älv, och den hårt reglerade. Generationsväxlingen pålagrar de historiska skeendena och människors upplevelser av dem. De riktigt gamla som varit med om alla faser och fasor i utbyggnaderna har tränat sig på att bita ihop, den tid de har kvar.

    De mest positiva omdömena om ”älven”, som författarna samlat ihop, kommer från personer som har andra boplatser, stugor, eller tillflyktsorter, som inte ligger i direkt anslutning till regleringsvattnen. Man kan bokstavligen säga att mycket vatten har runnit under broarna, sedan början av 1900-talet, och de gamla sårens oläkthet blir mer och mer osynliga.

    Författarnas skildring bär därför både drag av objektivitet och naivitet. Objektivitet, därför att text och bild i boken är en nu-skildring, naivitet därför att man skummar så envist på den turistiska ytan med fjällvärldens och nationalparkernas storslagna vyer, och för att man med sådan förtjusning ”upptäcker” de pärlor som fortfarande finns kvar.

    I sin helhet är Luleälven – Möten i norr, så korrekt i sin naturlyriska skildring i kombination med en pannrynkning över de olika konflikter som industrialiseringen medfört, att man kan misstänka projektbidrag. Kanske t o m Facebook sponsrat? Det må ju vara som det vill med det.

    Texten har två spår, dels ”reseberättelsen” som verkar hopsatt från ett par års besök i trakterna, dels fördjupningar om t ex Vattenfall, eller Jokkmokks marknad. De två textslagen verkar ha olika diskurser och redigeringsstil, och kanske det är så att man delat upp arbetet mellan sig. Bildmaterialet är som nämnts ovan, ofta från luften, och ger det där panoramaperspektivet som man gärna förknippar med stora vidder, ”vildmark” och ”orörd natur”. Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?

    Nå. Som man säger här i det kärva Lappland. Den här boken är inte värre än någon annan i sin genre. Men inte heller bättre. Under all kritik är dock bildtexterna, som antingen inte går att läsa p g a den typografiska designen, eller också saknas helt, som om betraktaren uppmanas att se på en strandremsa av Lule älv, eller en anonym människa, som om det vore ett stilleben eller object d´art.

    Jag hade tänkt passa på, nu när tillfället syntes passande, att ta upp paradoxer i Vattenfalls agerande, som t ex torrläggandet av Lulleketjeforsen, ovan Purkijaur, arrogansen gentemot EU:s vattendirektiv, som enligt Vattenfall skulle innebära konkurs, om de släppte på vatten i den 16 km torra älvfåran mellan Letsi och Porsi, och frånvaron av laxtrappor i ett vattendrag som haft laxfiske som livsnerven. Men till det krävs en annan bok. Anblicken av stenskravel på stranden mot Vaisaluokta,som den avbildas i denna bok, borde dock ta bort den värsta Lapplandsromantiken.

    Maria Vedin / NSD den 19 januari 2016.

  • En praktfull bok

    Bilden på bokens framsida gör en alldeles betagen. Och boken är Luleälven med underrubriken Möten i norr. Det är en stor och vacker bok. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Naturfotograf Mikael Svensson har tagit bilderna.

    De tre herrarna vill ge sin bild av Luleälven och dess avrinningsområde. Med avrinningsområde avses hela det område som genom rännilar, jokkar och större vattendrag leder vattnet till älven och Bottenviken. Utgångspunkten är deras ”personliga intryck från möten med människor, kultur och natur…”

    Och de har verkligen fått med mycket! Vi får i kapitlet ”Ensamma in i vildmarken” följa deras vandringar in i Laponia. Lättläst beskriver de natur, kultur och historia.

    I ”Vattnets energi” tar de upp en del av de politiska strider som föregick utbyggnaden av vattenkraften. Fastän texten inte är så omfattande hinner de även snudda vid både Vietaskuppen och Mikael Niemis bok Fallvatten. De berör också den vånda som exploateringen av älven orsakade samerna. I Paulus Utsis dikt framgår det tydligt vad vattenkraftsutbyggnaden har kostat ursprungsbefolkningen. Utsis upprepade ”Deras behov är gränslöst” om främlingarna som tar allt, som behöver allt, blir ännu mer smärtsamt och sant mot bakgrund av dagens gigantiska miljöproblem. Längs både Stora och Lilla Lule älv går färden. Till Jokkmokk, mötesplatsen, marknadsplatsen med både renrace och modevisning.

    Entusiastiskt beskriver de en helikoptertur i strålande väder strax söder om det område där det i dagarna inträffat en tragisk flygkatastrof. Så olika kan det vara – en minnesvärd flygtur för den ene, en sista flygtur för den andre. Vidare ner mot Vuollerim och ett besök i Vattenfalls driftcentral. Sedan mot Boden och Luleå. Ett Luleå med världsarvet Gammelstad, isbrytare och klingande ismusik.

    Färden avslutas i ”Havslandskapet” med besök på Brändöskär, Rödkallen och Sandgrönnorna.
    Det finns mycket intressant att lära i Luleälven. De två som skrivit texten, Andréasson och Bergström, har lång yrkeserfarenhet av vatten och miljöfrågor. Den senare har t.ex. varit forskningschef på SMHI i tretton år.

    Till sist bilderna, som upptar större delen av boken. De gör mig alldeles betagen; naturfotografen Mikael Svensson vet vad han gör! Och den här är hans sjunde fotobok. Ju mer man läser och ju mer man tittar på bilderna desto tydligare framgår det vilken fin bok man har framför sig.

    Vi är nog många som borde kasta vår kamera i sjön – men det får man, som bekant, inte göra…
    Luleälven/ Möten i norr kostar mellan 185 och 240 kronor och det är inte mycket för en så praktfull bok. Ta med den på resan mot fjällvärlden, rasta och läs! Eller sitt hemma och njut, fjärran från mygg, fjärran från strapatser!

    Leif Lundström / Strandskatorna på nätet

  • Recension från Bibliotekstjänst

    Vår bok om Luleälven har recenserats av BTJ (f.d. Bibliotekstjänst). Man får bara plocka citat ur recensionen så här kommer ett par.

    “Fotografen Mikael Svenssons bilder är vackra, fantasifulla och informativa. Både fotona från luften och de från marken är fantastiskt bra. Sammantaget en storslagen och informativ fotobok om en av våra stora Norrlandsälvar.”

    Lektör Kent Lidman / publicerad i BTJ-häftet nr 5 / 2016

  • En given presentartikel

    ”Här står vi nu stadigt på medarna bakom våra hundspann och en gudomlig sinnesstämning infinner sig när vi sveper fram över de snötäckta och tysta myrarna.”

    Citatet är hämtat från boken Luleälven – Möten i norr, ett praktverk i stort format med foto av Mikael Svensson. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Bilderna tar det större utrymmet av de 250 sidorna.

    Författarna och fotografen har rest längs Stora och Lilla Luleälven från norska gränsen till Bottenviken. Man har gjort strapatsrika fjällvandringar och färdats med flygplan, helikopter, hundsläde, bil, kanot och motorbåt och intervjuat människor längs vägen.

    Framförallt skildras fjällvärlden, världsarvet Laponia med nationalparkerna Muddus, Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet och områdena vid Sulitelma och Rapadalen.

    Kapitlet Vattnets energi handlar om kraftverksbyggen alltifrån starten i Porjus på 1910-talet fram till 1980-talet och den sista utbyggnaden. 15 stora kraftverk byggdes och dessutom väldiga regleringsmagasin. Suorvamagasinet är näst Vänern Sveriges största vattenmagasin.

    Dessa stora ingrepp i naturen har givetvis väckt farhågor och protester. Vad som kan hända om Suorvadammen brister, har Mikael Niemi fantiserat om i romanen Fallvatten, vilket författarna noterar. De citerar också poeten Paulus Utsi, som själv tvingades flytta flera gånger till följd av vattenregleringarna. Han har uttryckt samernas förtvivlan över förstörda renbeten och boplatser:

    – Jag förstår ingenting
    – Själen är nedtryckt
    – Se dig omkring!
    – Hela boplatser är borta
    – Främlingar har dränkt dem, deras behov är gränslöst

    På sin färd längs Lilla Luleälv träffar bokens författare också på aktivister som protesterar mot provbrytningen i Kallak.

    Renskiljning och renslakt bevittnas i Kvikkjokk: ”Trots att själva slakten är odramatisk med slaktpistol är det svårt att inte beröras. Vi är helt enkelt inte vana vid detta. I vårt modernas vardagsliv tänker vi sällan på hur det går till när djur blir mat för att till slut hämtas hem från ICA eller Coop.”

    Vintermarknaden i Jokkmokk beskrivs framför allt som en stor kulturhändelse, allt dokumenterat med ett generöst bildurval.

    Mikael Svensson framstår som en riktig mästerfotograf. Hans knivskarpa bilder vittnar om att moderna kameror ser vad inget mänskligt öga förmår uppfatta, och somliga naturscenerier ser nästan öververkliga ut. Den berättande texten har svårt att konkurrera med fotografierna. Den här boken är tack vare bilderna en given presentartikel.

    Sven Nyberg / Kuriren den 7 januari 2016.

  • Bläddra bland naturbilder

    Flera boktips och recensioner har publicerats på kultursidan den senaste tiden, eftersom julen är en bra tid för läsning. Den senaste veckan har några extra praktfulla fotoböcker anlänt till redaktionen, så här kommer fler litterära förslag till julklappar eller till att glädja sig själv med. Två av dem handlar om Norrbotten, medan den tredje delvis gör det. Alla har ett humant pris, omkring 250 kronor, trots att de känns påkostade.

    Luleälven – Möten i norr handlar om kontraster längs det vattendrag som genom elkraftutbyggnaden skapade förutsättningar för Sveriges industrialisering under 1900-talet.

    Jokkmokk, samernas kulturella centrum längs älven, borde i rättvisans namn vara en av landets rikaste kommuner men kom i 2014 års mätning bara på 71a plats (av totalt 289).

    I avsaknad av rättmätig del av vattenkraftens vinster, kanhända politikerna tyckt att invånarna längs älven kan nöja sig med den på många sträckor fortfarande storslagna naturen.

    Fotoboken ”Luleälven – Möten i norr” börjar vid Stora Sjöfallet. Fotografen Mikael Svensson lyfter därifrån med helikopter, för att tillsammans med författarna Sten Bergström och Mats Andréasson överblicka Luleälvens vattensystem och avrinningsområden.

    Sedan följer en reseberättelse där varje uppslags bilder lockar in läsaren i texten. Där presenteras fakta om platser och människor längs älven, hela vägen från fjällen, genom odlingslandskapet, till städerna och sist fyrplatsen Rödkallen vid havet.

    Det vackra och det fula är med, personliga intryck och väl underbyggda fakta likaså.

    Den grafiska utformningen i kombination med pappersvalet gagnar fotografiernas skärpa och färgåtergivning och det är bilderna som gör att den här boken känns extra exklusiv. De är helt enkelt fantastiska.

    Naturfotografen Mikael Svensson har även medverkat i flera av förlaget Votums tidigare böcker, bland andra utforskandet av Göta älv i Nordens längsta vattendrag tillsammans med Mats Andréasson som arbetat länge med vatten och miljöfrågor.

    Sten Bergström har varit yrkesverksam vid SMHI, tiden före sin pensionering i egenskap av professor, han var forskningschef 1992-2005.

    Karina Sundkvist / Piteå-Tidningen 22 december 2015.
    karina.sundkvist@pt.se

  • Överraskande läckert och lättsmält älvporträtt

    Vilket överraskande läckert och lättsmält älvporträtt som döljer sig bakom denna torra titel!

    Moberg & Svensson är vana vattenskildrare. Knappt hade de blivit klara med boken om Nordens längsta vattendrag alltså Klarälven, Vänern och Göta älv förrän de längtade ut igen. De kastade sig i Dalälven!

    Ingalunda var de först. Karl-Erik Forsslund, folklivsforskaren, gav under åren 1918 och 1939 ut 27 skrifter om Dalälven. Moberg & Svensson gör nu en uppdaterad färd. Och börjar i Kvislbörte i Norge där Dalälven pressas fram ur myrmarkerna.

    Med vattendroppen som följeslagare färdas de i utmarker, där sista stapeln på mobilen försvinner. De förföljer älven. De traskar och flyger, promenerar och åker bil genom landskapet. De skvittrande bäckarna förenar sig till ett gemensamt glidande mot kusten. Ibland ligger älven blanktyst. Ibland faller den handlöst mot lägre höjder. Efter femtio mil seglar den ut i Gävlebukten och blir ett med Bottenhavet. Vi läsare sitter med i ryggsäcken, i kameralinsen och möter färgglada historier och nutida berättelser med den ibland blåa älven som röd tråd.

    Boken är 1,7 kilo tung, ett praktverk, med 273 foton på drygt 300 sidor. Mest foton alltså. Och vilka foton! Bilderna suger. Jag njuter. Perspektiven och kontrasterna är oväntade. Varje gång jag dröjer vid en bild upptäcker jag något utöver det som jag först såg. Fantastiskt.
    Jag får lektioner i akvarellmålning och blånande berg får ett ansikte! Alltså landskapet är dynamiskt och gör mej andlös samtidigt som fotona fyller mej. Jag blir glad.

    Fotografen leker med reflexer och speglingar. En tall dyker upp i en pöl i stenskravlet.
    Solen är ofta medarbetare. Som en plötslig stjärna i en rotvälta. Tränger sig in som en medalj mellan vasalopps-kropparna.

    Det måste ha varit svårt att fylla vita fälten mellan fotona med vettiga ord, som inte andas pekoral och hötorg. Men texten skrivs med lätt hand. Den är spänstig, lekfull och tar kraftfulla kliv över tuvor och vattenslingor. Och också texten ger mej bilder! Massor av bilder. Underfundiga och roliga ordvändningar berikar och lyfter än mer helhetsintrycket.

    Boken Dalälven från fjäll till fjärd är ett äventyr. Man kan ju ha boken uppslagen på vardagsrumsbordet och bläddra fram nästa sida varje dag! Och få nya upplevelser i ett helt år.

    Sigrid Flensburg
    (recension publicerad på Strandskatorna – det nationella ornitologiska nätverket)

  • Nytt i bokhyllan

    Hittade den här notisen i Fjällklubbens medlemstidning om vår bok Dalälven från fjäll till fjärd.

    Inledningsvis får vi i denna bok följa med på en resa till Dalälvens källa – som visar
    sig ligga i Norge. Därefter skildras – i såväl text som bild – ett par olika turer i området. Allt från besök i Fulufjällets nationalpark till midsommarfirande hinns med. Jan-Olov Moberg, som skrivit texterna, berättar detaljerat, engagerat och målande. I kombination med Mikael Svenssons fängslande bilder av såväl landskap och växter som människor blir detta en bok som tål att bläddras i och läsas igenom sakta så att allt hinner sjunka in.

    Fjället nr 3 2014 / Svenska Fjällklubben

  • Recension från Bibliotekstjänst

    Vår bok, Den ljusnande framtid är vår har fått en recension av BTJ, fd Bibliotekstjänst. Då det finns speciella regler från BTJ så får man bara nämna ett par citat från den fullständiga recension.

    Recensionen inleds med…

    Bokens stora format harmonierar bra med dess starka förankring i bildens värld. En stor mängd vackra, varierande helsidesbilder och bilder över hela bokuppslag är det som mest slår en vid läsningen. Hela trefjärdedelar av innehållet utgörs av Mikael Svenssons foton.

    och Janne Johansson (BTJ-häftet) avslutar recensionen med,

    “Hav, öar och människans anpassning hör till bokens viktigare “ingredienser” varvid förhoppningarna inför framtiden sträcker sig bort mot ett förbättrat, mer hållbart leverne. Sammantaget en bildrik bok med många inslag av eftertänksamhet.”

    Alltid kul att böckerna får uppmärksamhet. Nu väntar jag bara på att dagspressen i Dalarna skall skriva något om min och Jan-Olov Mobergs bok Dalälven från fjäll till fjärd. De verkar dock vara svårflörtade…

  • Den ljusnande framtid är vår

    är en bok som handlar om det som ligger framför oss i tiden. Texten är den som kanske väger tyngst men Mikael Svenssons bilder kompletterar med den fina känsla som vi fått uppleva i tidigare böcker (Dalälven, omnämnd i förra numret av Camera Natura, och boken om Göta älv).

    Texten är skriven av barndomsvännerna Peter Örn och Mats Andréasson som 14 år gamla från skärgårdsön i Blekinge följde rymdfarkosten Apollo 8 i resan runt månen. Nu har de mötts igen och berättar 40 år senare hoppfullt om det lilla klot som rymdfararna såg från sin position där ute i atmosfären. Optimism präglar boken, något vi alla kan behöva när vi mest hör domedagsröster om vårt klimat.

    Hans Mejdevi / Camera Natura

  • Sveriges vackraste midja

    Det här är ingen vanlig fotobok. Det är ett praktverk som når härlig höjd mellan djupet i texterna och himmelriket i bilderna. Hydrologen och författaren Jan-Olov Moberg har tillsammans med fotografen Mikael Svensson följt Sveriges näst längsta älv från källan till havet. Plus letat sig upp i biflöden, ut i skogar och in i samhällen. En inspirerande bok som lockar till resor, både i fåtöljen och på riktigt.

    Tidningen Turist nr 5 / 2014.

  • Dalälvens stora vemod

    Älven som skiljer Norrland från södra Sverige flyter genom Arbetarbladets spridningsområde. Nu har Dalälven tillägnats en lyxig fotobok med vackra fotografier från bland annat Gysinge och Söderfors.

    Länge hade jag ett fotografi av Dal­älven, taget vid broarna mot Söderfors, som bakgrundsbild på datorskärmen. Om jag inte redan hade tagit bort det, hade jag varit tvungen nu, i ren genans, efter att ha sett Mikael Svenssons fotografier av samma älv i boken med just namnet ”Dalälven – från fjäll till fjärd”.

    Dalälven, vattendraget som skiljer oss som bor ovanför den från södra Sverige och gör oss till en del av Norrland. På de allra sista sidorna av boken har Dalälven runnit fram till bekanta trakter – Söderfors, Gysinge, Älvkarleby – men dessförinnan slås jag av hur obekant jag är med älven såsom den ser ut längst bort i väster, nära dess källa.

    Var ligger förresten källan? Författarna ska ha kredd för att de inte låter sig nöja med tidigare uppgifter, utan själva spårar källan, och finner att älven härstammar från ett annat område än vad som har sagts. Inte Vestre Kvisla utan Östre Kvisla. Därmed kan den officiella längden på 541 kilometer ytterligare förlängas något.

    Boken är som bäst i denna nördighet, som ges tyngd av att skribenten Jan-Olov Moberg är hydrolog.
    ”Vårt ständiga sökande efter vattendragens ursprung går säkert att diagnostisera – men vi vill inte veta. Att vara stämplad som hydrofil kan vara socialt betungande, och det lär inte förbättra våra chanser på en hård arbetsmarknad.”

    Sämre blir prosan när vetenskapen övergår till turistskildringar när duon når Siljanstrakten och ska skildra knätofsar och Dalahästar. Texten har stundtals en poetisk kvalitet, men kan i andra delar bli forcerad.

    Jag kan inte heller låta bli att jämföra med en annan reseskildring som går längs med vattendrag: Nina Burtons ”Flodernas bok” som gavs ut häromåret. En jämförelse som inte är till denna boks fördel – men så är det också en orättvis jämförelse.
    Sedan har texten alltid ett problem i fotoböcker. Det är inte lätt att kliva ut ur skuggan från fotografierna, som är bokens raison d’etre.

    Och vilka bilder Mikael Svensson har tagit! Dalälven klädd i olika årstiders skrud, från fjällvärlden i väster till havet som möter upp i öster. Även om det är roligt att se vackra fotografier från de bekanta miljöerna kring Gysinge och Älvkarleby, går det inte att komma ifrån att Dalälven och dess kringliggande natur är som mäktigast i fjällvärlden. Ett utsökt vemod präglar många av fotografierna, som att höra den i boken nämnda ”Visa från Utanmyra”.

    Mikael Svensson ska också ha en eloge för att han vågar zooma in de delar kring Dalälven som inte är vackra, som fabriksröken ovanför Borlänges och Skutskärs skorstenar.
    Respektfyllt återkommer de ideligen till hembygdsforskaren Karl-Erik Forsslund, vars mastodontverk ”Med Dalälven från källorna till havet” i 27 delar (omfattande 5 686 sidor) gavs ut mellan 1918–1939. En rik inspirationskälla till en uppdatering av den stora älvens flöde.

    Jag läser ”Dalälven – från fjäll till fjärd” en strålande varm sommardag och får en plötslig och stark längtan av att se Dalälven med egna ögon. Istället sätter jag mig ner för att skriva denna text, och får nöja mig med att bläddra igenom Mikael Svenssons fotografier ännu en gång – en vacker tröst men utan en svalkande fläkt från älven.

    Kristian Ekenberg / Arbetarbladet
    026-15 93 46
    Kristian.Ekenberg@arbetarbladet.se

  • Recension av boken Nordiskt ljus

    Hur kan man skriva en hel bok om ljus? Det var kanske en fråga som Roger Olsson satt och klurade på innan han satte igång att skriva den här boken. Eller så färdades han på ljusets vingar och fick ihop en bok lätt som en plätt, i ren kärlek till det valda ämnet. Hur som helst, så blev det en magnifik bok om ljus med fantastiska bilder av fotograferna Anders Järkendal och Mikael Svensson.

    Solens ljus har fascinerat människan i alla tider. Det finns storslagna solgudar i de flesta mytologier. Ja, man har till och med offrat människor för att få solen att resa sig på himlen, för länge sedan. Människor har genom tiderna haft alla möjliga förklaringar till det mäktiga ljuset. Men det var då det. Nu för tiden ser de flesta på solen och ljuset på ett mer vetenskapligt sätt. Vi vet att det är fysikaliska och astronomiska fenomen som gör att vi uppfattar ljus och färger. Ljus är partiklar och vågor, som slungas iväg från solen. De kallas av fysikerna för fotoner. Och vi människor uppfattar dessa våglängder och ser dem som ljus.

    Olsson har en förkärlek för vetenskapliga förklaringar (han är också naturskribent). Hans text är pedagogisk, behaglig och här och där väldigt kul, även om det doftar svagt av ”skolbok” ibland. Ja, det blir en hel del naturvetenskap. Men så plötsligt dyker något helt annat upp; som en fin dikt om ljus av någon svensk poet, lite spännande historia, egna minnesbilder, några avsnitt om blommor och fåglar eller ett kapitel om stadens alla lampor och ljus. Exakt såhär blandat skulle dagens skolböcker vara utformade, tänker jag, för att fånga allas intresse.

    Men detta är ju ingen skolbok förstås. Det är en underbar upplevelsebok om ljus, med det nordiska ljuset i fokus. Fotografierna är så sagolikt vackra att man vill dra ur dem ur boken och sätta upp på väggen. Och Olsson är så bevandrad i ämnet att kunskaperna tycks rulla fram över sidorna. Jag kan gissa att det är en sådan bok som man först får en idé om att köpa som presentbok till en kär vän. Men sedan blir sittandes med den, tittandes och läsandes, länge – varpå man ställer in den i den egna bokhyllan.

    Nina Matthis, Nya Dagbladet den 20 augusti 2013.

  • Bokrecension från föreningen Värmlandslitteratur

    Mången lever nog i den villfarelsen att vår kära älv, Klarälven, är av norskt ursprung men det är inte alldeles sant. Den är helsvensk frånsett en ganska kort visit i Norge. Den rinner faktiskt upp i Härjedalen. Källan ligger vid fjället Brändstöten nära intill den till Norge gränsöverskridande sjön Rogen i nordvästliga Härjedalen. Hela sträckan därifrån till Göteborg är 731 km inkl. Vänern och Göta älv, som är Sveriges vattenrikaste älv med en vattenföring på omkring 565 kubikmeter per sekund vid utloppet. I Norge heter som bekant ”Klaran” Trysilelva.

    I detta praktverk får vi följa älvarna från källan till Västerhavet. Bilderna är otaliga och inte så sällan storslagna och nästan bedövande vackra. Texten är ledig men faktaspäckad. Detta är en bok man gärna återkommer till bara för att njuta av naturen och bebyggelsen längs vattnet. En bok att vara glad i! Den är ett verk av Gullers & Votums förlag. Det är bara att vara tacksam över att dessa förlag – eller åtminstone Votum – valt att slå sig ner i Värmland. Resultatet har ju blivit flera gedigna värmländska praktverk som exempelvis också det om Grava kyrka. Lite kritik har jag dock att komma med. Bildtexterna är förvisade till sista sidan i boken, vilket är rätt opraktiskt, särskilt som det är fråga om en rätt så tung och stor bok. Bildtexterna kan visserligen upplevas som störande. Maria Mannberg, som svarar för formgivningen, har förstås haft sina skäl…

    Estetiskt har resultatet i vilket fall blivit mycket gott! Det ökade intresset för Klarälven är mycket glädjande. För två år sedan utkom en annan, helt annorlunda bok om älven, utgiven av Karlstads universitet. Den innehåller högst seriösa uppsatser av forskare vid lärosätet. Denna betydligt anspråkslösare skrift heter helt enkelt Klarälven. Tyvärr har den inte blivit anmäld i Wermlandiana – ännu!

    Föreningen Värmlandslitteratur

  • Älvens hemlighet

    I Nordens längsta vattendrag följer man Göta älvs 731 kilometer från Härjedalen till Göteborg. Ellen Mattson / GT läser en bok med nästan överjordiskt vackra bilder.

    De flesta skulle nog säga att Göta älv börjar i Vänern och slutar i Göteborg. I alla fall är det så jag själv har brukat tänka. Men i Nordens längsta vattendrag har man ett lite annorlunda sätt att se på saken – här utforskas Göta älv i sin hela omfattning och det innebär att man börjar vid upprinnelsen, det vill säga trakten av Käringsjön i Härjedalen. Det är där vattnet börjar rinna som så småningom ska blandas med havsvattnet vid Vinga. Innan det sker har det dock genomgått många transformationer, bytt namn, passerat slussar och dammar och kanaler och varierande landskap, och det är denna vindlande vattenväg som bokens tre upphovsmän följer – av naturliga skäl ofta i olika flytetyg som flottar, kajaker, båtbussar och fiskebåtar. Hela 731 kilometer vandrar vattnet innan det når havet.

    En älv är många saker, vattenreservoar, transportväg, kraftleverantör, avlopp, badplats och skönhetsupplevelse. Vattnet kan användas till allt från fiskodling till industriella processer. Bokens två författare Jan-Olov Moberg och Mats Andréasson arbetar båda med vatten- och miljöfrågor och det är miljöaspekten som står i centrum för deras tankar om framtiden – Göta älv är ju bland mycket annat vattentäkt för 700 000 människor.

    Men i lika hög grad är det förflutna närvarande i deras bok, genom landskapet som älven format och de människor som levt där, och genom industrierna som växte upp kring älven, som Munkfors bruk med rötter i 1600-talet och kraftverket i Trollhättan. Och går man ännu längre tillbaka hamnar vi i handelsstaden Lödöse som var Göteborgs medeltida föregångare och vid Bohus fästning som vaktade riksgränsen och i vikingatiden när båtarna roddes uppför älven som i Njals saga. En älv är central på många olika sätt.

    Men detta är framför allt vattnets bok, vattendroppens bok, vattenkretsloppets bok. Och det är bildens bok, för det är Mikael Svenssons foton som får den att lyfta: hans vattenbilder är fantastiska, ibland nästan överjordiska. För den som passerar älven då och då utan att tänka så mycket på dess historiska betydelse eller för den som dagligen har älven mitt framför näsan utan att egentligen se den är Nordens längsta vattendrag en riktig ögonöppnare. Att man sen önskat att bildtexterna inte placerats längst bak i boken och att man under läsningens gång fått fler geografiska angivelser för att orientera sig är en helt annan historia.

    Av Ellen Mattson / kulturen@gt.se